Bröllop,Edith och döden.

Jag tänker börja där jag slutade.. Kan på förväg säga att det kommer bli en hel del stavfel.. Stundvis ser jag ingenting eftersom jag bara gråter och gråter. Fortsätter ni läsa kommer ni förstå varför! :'(
Förra veckan hände inte så mkt i skolan.. På första april blev viktor lurad av terje. Det var rätt skoj.. Han fick i uppdrag att gå och låna boken "Ön aschton" lr hur det stavas av "Ja Edum".. Det roliga var att han gick på det och när han kom tillbaka satt en hel klass och gapskrattade åt honom!
På torsdan var vi i tyskagruppen kvar i skola för att göra LP-skålar.. Många,många blev det!
I fredags var jag och Elin i Kinna och handlade eftersom hon hade ku-fikat.. Så vi gick med en hemköps-påse mellan oss genom hela Kinna, gulliga som få var vi! Sen åt vi Ben & Jerrys, som jag tycker är väldigt överskattat ;) Sen på ku-mässan visade det sej att Johan inte var där så jag fick ta pianot och min kära cello låg där snällt under sin bänk. Det gick som det gick kan jag säga :P
Lördagen den 4/4 gifte sej min äldsta kusin David med sin Stina. De var jättevackra-> En härlig dag, inte ett moln och roligt hade vi. Min kära mormor orkade vara med trots att hon är sjuk, mkt sjuk :(
Ett mkt roligt bröllop var det iaf!
i söndags sov jag länge,länge innan det bar iväg till Tostared. Jag hoppas att den gången inte ska vara sen sista gången som jag träffar Mormor!
I måndags åkte jag,Far och bror till Småland. När vi skulle stanna traditionsenligt på Jära insåg vi att det inte gick mer-> Fråga mej inte varför dom har rivit det men uppenbarligen hör det numera till gågna tider, vi som alltid stannade där när vi skulle till Farmor.. Igår gick det också upp för mej hur förfärligt mkt jag saknar min älskade farmor!
Det tar vi sen.. Tillbaka till måndan.. Fram kom vi vid 4 ungefär och en stund därefter dök Jossan och Edith upp till min stora glädje! Ett mirakel är hon!Så dagen tillbringades med denna tös, ont i magen har stackarn.. Synd om henne!
Igår var vi på begravning för den sista av Farmors syskon. Jag satte igång att gråta när pppa sjöng min favoritpsalm, så vacker! Sen började jag tänka på Farmor och Mormor och allt och då gick det verkligen inte att sluta.. Så tårarna rullade på! På hemvägen var vi inne i Brunnsvik i Brantestad. Pappas föräldrarhem och en av världens underbaraste platser! Nu var det frukatnsvärt! Inte en möbel, tomt och ödsligt och tårarna rullade! Jag skulle göra allt för att få tillbaka min barndom med Farmor och Mormor och allt annat som nu är så långt borta. Tomheten "hemma" i småland var F.R.U.K.T.A.N.V.Ä.R.D! Jag har nog aldrig vart med om ngt värre sen Farmor dog, fast det jag går igenom nu är precis lika hemsk som när farmor dog för 6 år sen.
När vi kom tillbaka till Vimmerby hade Edith magknip så för att hon skulle fortsätta sova gick jag runt med henne en halvtimme tills vi skulle åka.
På hemvägen ploppade minnena upp. Jag mindes hur Farmor satt och fikade, hur hon satt och läste, hur hon lagade mat, hur hon och jag var på stan, hur hon gick. Jag började förstå hur ofantligt saknad hon är. Jag minns med glädje men med oerhörd saknad hur fridfulla tider jag hade där, och jag gråter floder när jag tänker på att det aldrig mera kan upplevas. Jag längtar efter dem så att det gör ont och jag hoppas att jag får träffa dom i himmlen sen.
Jag gråter också floder eftersom min underbara Mormor ska operera bort sin fot idag och det är osäkert om hon klarar en operation. Med mormor har jag ännu fler minnen, dels bor hon 23 mil närmare, det vill säga tre mil från mej, dels har jag haft henne nära mej i 16 år och jag har varit många, många helger hos henne. Jag förstår inte hur jag ska klara mej utan henne! Jag kommer aldrig klara mej utan dej, Mormor! Under bara ett dygn har jag gråtit oräkneliga tårar, så här mkt har jag inte gråtit på 6 år, inte sedan farmor dog. Jag orkar inte mer, ser inget ljus, och jag vet inte om jag klarar av att hälsa på mormor på lasarettet nu när hon är så dålig. Jag skickade med mamma ett foto på mormors favoritblommor sen får jag se om jag får träffa henne innan i himmlen igen. Jag vet bara att  jag inte kan göra någonting själv för att hon ska få stanna kvar hos oss. Försvinner Mormor också har jag ingen av mina far/morföräldrar kvar!
Nu ser jag knappt vad jag skriver, min ögon svämmar över gång på gång. Jag tror inte att ngn kan förstå hur jag känner det just nu. Det känns som att allt som gjort att jag blivit den människa jag är, att all den kärlek jag har fått ta emot bara försvinner. Snälla, låt Mormor få stanna.. Det finns inga ord för hur mkt jag älskar dej!


Blott En dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst evad som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn väl ängslas då?
Han, som bär för mig en faders hjärta
hanju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag


Själv han är mig alla dagar nära
för var särskild tid med särskild nåd
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandringsstig.
Som din dag, så skall din kraft ock vara.
detta löfte gav han mig.


Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär, 
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand,
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0