Jag går i väntans tider..

.. 2-4 veckor kvar alltså! Ja, inte ungens ankomst, för den skulle visst pluppa ut på självaste nationaldagen! Nej, jag väntar på min megafinne. Idag sattes bcg-vaccinationen nämnligen och jag tyckte det var nästan lika jobbigt som i måndags! Hua, jag förstår inte vad som hänt. Blodet liksom försvinner från huvudet, yrseln kommer smygande och jag kramar närmsta hand som om jag höll på att dö. Men faktiskt, den gjorde ont! En sekund eller ngt i varje fall.. Och hundra gånger ondare än ppd:t var den, men jag lever och om några veckor ska min handledare få börja lägga kompresser på min arma vänsterarm. Jag bävar för vad komma skall. Minnet från denna dag kan vara i månader. Alltså inte vara för ärret kommer vara hela livet. Oj, vad fel det blev! Alltså- ärret kommer sitta hela livet men det kan komma var ur det i månader, och hur sykligt är inte det på en skala? Tur att vi inte tog denna hemska vaccination i maj för man får inte bada när såret är öppet och det hade kunnat bli klurigt.

Denna dag låter som ren pest och det har den väl delvis varit också, men hemma väntade en glad överraskning, ett brev från tandregleringen! Åh, vi gillar skarpt! :D

Nu ska jag plugga massa matte men ni får ha det bäst! (:
Love<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0