Fight.

Jag är på plats. Just nu sitter jag i mitt ännu opyntade rum & blickar ut över det röda huset med den upplysta Strandhemsskylten på.
 
Färden gick bra, jag hade min toalettrulle då tårarna blev för många. Kvällen blev trevlig & här finns många fina typer som antagligen kommer vara ännu mycket finare då man känner dem bättre. 
 
Nu när jag är ensam & ska sätta upp en stor hög foton på människor som finns djupt i mitt hjärta tränger dock saltvattnet fram igen. Ännu har jag svårt att se hur jag ska klara ett helt år på detta ställe, men så har det inte heller gått så lång tid än..
 
Jag fortsätter kämpa, tårdränkt ibland, skrattandes ibland. That's the way!
 
 
/Hanna, numera skåning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0