Magkittel.

Hej alla där ute i cyberspace! :)
 
Efter fem timmars sömn eller något sådant gav jag mig ut på nya äventyr. Först nu har jag landat hemma igen. 

Innan jobbet myste jag med delar av familjen Hidland. Livskvalitet. Att busa med minstingen så hon kiknar av skratt gör att min omvärld försvinner. Det finns ingen naturligare förklaring än ren kärlek. Åh, jag hade kunnat ägna hela mitt liv åt gos av det slaget! Det kittlar i magen på barnen då de gungar högre än de trodde var möjligt. Det värmer mitt hjärta när något litet mästerverk sträcker ut sina korta armar mot mig.
Mitt hjärta smälter.
 
Ikväll har Kicki & jag jobbat vår sista gemensamma afton för denna säsong. Sorgligt, men urkul! Vi har skrattat så tårarna runnit på oss båda, ovärderliga stunder. Det betyder så otroligt mycket för mig att umgås med människor som uppskattar när jag är den jag faktiskt är. Då jag känner att jag verkligen får vara Hanna & ingen annan. Kicki är en sådan filur som lockar fram den äkta jag. Som sagt, ovärderligt!
 
Nu har jag också hunnit med en telefonstund med Tvillingen min som kom hem från Spanien idag. Vi har alltså inte träffats på bortåt två veckor, skandal, skandal! Snart blir det ändring på't!

Hittade by the way ett par gamla bilder på Cecilia & mig. Vi är vänner hon & jag, ömsesidigt & äkta, vi tycker om varandra! :)
 
 
Vänner så det skvätter om det!
 
/Hanna :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0