hannapeterssooon

.. här i mitt skånska rum..

 

Ikväll har jag ganska ont i min stackars mage. Därför stänger jag in mig eftersom jag ogillar när människor ser mig som ett vekligt litet knyte. 

 

Sen jag föddes har jag till & från haft ganska mycket problem med magsmärtor. Ibland vet jag varför, ibland inte. I somras fick jag till slut en diagnos i varje fall. Självklart var det en lättnad, samtidigt som det är jobbigt att det inte går att göra något åt sjukdomen.

 

Tidigare har jag i perioder funderat olika mycket på den där magen. "Varför ska jag gå runt såhär & ha så ont?" är en fråga jag skickat iväg oräkneliga gånger. Men, så kom jag till Strandhem.. 

 

.. och så, för ett par veckor sen kände jag för första gången ett lugn även på den fronten. Helt plötsligt insåg jag att jag slipper bära smärtan själv. Det finns alltid en som backar upp mig & stöttar mig då jag vrider mig av det onda.

 

Därför gör det inte så mycket att jag nu har en kväll som jag helst sluppit. På något sätt tror jag att jag på en ny dimension lärt mig släppa greppet & oron. Ja, nu har jag verkligen lärt mig vad det innebär att lita på någon fullt ut, det är en befrielse! :)

 

I mina gömmor hittade jag ett par gamla foton som jag tycker illustrerar hur toppenbra uppbackad jag är. Eftersom Gud är lite svårfångad fotomässigt får vi skicka ett tack till för-tillfället-modellen, min vän Gustaf!

 

That's why I can sing o happy day in the middle of the pain.