hannapeterssooon

Okej, jag blir tvungen att bära ut min fullproppade väska i bilen, säga hejdå till Arthur & inse att jag måste åka. 

 

Oscar påminde mig precis om min inställning innan Etiopien, så jag hoppas att mitt humör vänder illa kvickt! 

 

Nu bär det av mot Skene, tack & lov kan jag vara hemma på fem minuter om det skulle vara så.. Men, förhoppningsvis behövs det inte, & det i sin tur innebär en död blogg till åtminstone onsdag kväll!

 

Hopaps att Ni får en fantastisk nyårshelg & en riktigt fin start på 2013! :)

 

.. hade jag dragit täcket över huvudet & vaknat först om en vecka.

 

Jag bara vill inte. Jag vill inte vara hemma, men vill ännu mindre vara någon annanstans. Jag vill inte äta. Jag vill inte prata med någon. Jag vill inte packa upp dagens resultat. Jag vill absolut inte åka på lägret. Jag vill verkligen inte tillbaka till skåne.

 

 

Det är sällan min hjärna tänker så värst mycket..

 

..men just nu gör den det & det tycker jag är lite påfrestande. Idag har jag stått längst fram i Örby kyrka & sjungit, det var hemskt längesen sist! Nåväl, Mamma & jag har sen haft en lugn eftermiddag & snackat i timmar, gött! 

 

I övermorgon börjar ett stort nyårsläger här & jag har fått i uppgift att vara ledare. Det känns tyvärr allt annat än bekvämt. Därför försöker jag fylla tiden innan så jag slipper tänka på det. Imorgon blir det dietistbesök, shopping med Elin & förmodligen en fantastisk afton! Nice! :)

 

Nu ska jag dricka kaffe innan det blir en välbehövlig kväll med världens bästa brudar. Åh, så underbart! 

 

Helt nyvaken är jag, det är ju katastrofalt med tanke på klockan! Så går det när man kryper i säng framåt fyra..!

 

Innan jag lämnar den där sängen vill jag i varje fall passa på att önska Er alla en riktigt God Jul! Hoppas att Ni hade en oslagbar julafton igår, för det hade vi minsann! :)

 

Julklapparna ligger i en stor hög bredvid mig & jag är så redo jag kan bli för julafton.

 

Trots att allt är supermysigt & precis som det ska vara, går det inte in i min skalle att det är på riktigt. Speciellt inte när jag kollar på foton från Etiopien, även om det nu är mer än en månad sen vi kom hem. 

 

Detta blogginlägg får bli finalen i redovisningen av vår resa. Vår fantastiska resa.

 

Som ni trogna följare redan vet så ville jag inte åka. Sista natten innan vi gav oss iväg funderade jag allvarligt på att strunta i alltihop & stanna i trygga, kalla Sverige. Illamående kom jag på något sätt iväg i varje fall, tidigt, tidigt morgonen den 24:e oktober. Då vi efter många timmars resande landade i Addis grät jag & önskade att jag kunde hoppa på första flyg hem igen. Så blev det icke. 

 

Under min första förmiddag i afrika upplevde jag något som fick betyda mycket. En lång stund ensam med massor av underbara barn. Från den stunden var jag fast.

 

Veckorna som följde hade jag en helt annan inställning till kulturen & standarden. Helt plötsligt tyckte jag det var mysigt att tvätta håret i en balja på gräsmattan två gånger i veckan. Jag lärde mig att gå på toaletter som saknade toaletter (dvs hål i marken) som om det var något jag gjort sen jag föddes. Mitt förr obefintliga tålamod välsignades & blev likt en ängels (ett under). Inte en enda gång längtade jag hem, dock saknade jag ju folk hemifrån. Jag som aldrig tidigare velat resa under en längre tid kunde plötsligt tänka mig att bli missionär. Ojojoj..

 

Såhär var det. Vi bad väldigt mycket under resan & fick bevittna stora mirakler som vi förklarar som bönesvar, utan diskussion. Det hände mycket inom mig som gav mig nya perspektiv & tankegångar. Guds ledning blev väldigt tydlig för mig en av de sista kvällarna. Jag satt under stjärnhimlen i Addis & insåg att jag var på missionsresa i afrika med min bibelskoleklass. För cirkus ett halvår sen hade jag vare sig tänkt gå bibelskola, någonsin besöka afrika & allra minst missionera. Så satt jag där, golvad av insikten att Guds planer är så mycket bättre än mina. Fantastiskt!

 

Ja, Etiopienresan med allt den innehöll har fått betyda oerhört mycket för mig & präglar mig nu även i efterhand. Idag är jag innerligt tacksam att jag fick möjligheten att åka dit & hoppas att snart kunna återvända. Om någon som läser detta funderar på ett besök i Etiopien villa jag säga till dig: Do it! Det är inget man ångrar!

 

Idag får ni ett par foton från stunderna som verkligen finns i mitt hjärta. Speciellt en tjej kommer dyka upp ofta. Hon & jag var tajta, enormt tajta. Vi förstod inte varandra med ett enda ord, ändå fanns hon i min famn så fort möjlighet fanns. En fantastisk person som dök rakt ner i hjärtat på mig. Jag ser fortfarande hur hon & hennes "tvilling" kom springandes mot mig i full fart & kastade sig i min famn. Då svämmade mitt hjärta över. Det går inte att beskriva & nu vattnas mina ögon då jag minns. Tänk att jag fått möta sådan kärlek, trots att jag är helt oförtjänt av det. Det är sannerligen inte klokt.

 

Inte helt förvånande är det barnen som tar mest plats i detta inlägg. Åh, älskade små barn!

 

Förlåt, förlåt, förlåt för kin förskräckligt dåliga uppdatering!

 

Denna veckan har varit mer än hektiskt, den har varit kaotisk. Allt mellan julfest på julfest till civilpoliser på nattliga besök. Intensiv period!

 

Nu har jag jullov, det är vansinnigt efterlängtat & jag njuter järnet! Förutom igårkväll då jag drabbades av feta brännblåsor på handen. 

 

Ja, igår/inatt/idag har Sofia & jag firat vår egen jul. Hur gosigt som helst! Dessutom har jag fått den finaste julklapp jag någonsin fått. Den kvinnan är bäst i hela världen, så är det bara! (Fast inte på att vara seriös under en utegran mitt i natten!) 

 

Som sagt, jag njuter för fullt, sanna mina ord! Nu ska här slås in klappar i massor, men först ska de plockas fram från mitt säkra gömställe.

 

Under dagen ska jag också försöka avsluta min följetong om Etiopien, detta fagra land.

 

Det har hänt igen. Jag bad, men tvivlade. 

 

Chansen såg så liten ut. Av mellan 200 & 300 skulle 20 plockas ut. De 20 skulle få ett lyckligt besked. Och jag fick en vän som grät i telefon.

 

Idag är dagen, dagen då Elin fick veta att hon är en av de tjugo som inom ett par år har titeln yrkespilot. Jag finner idag inga lämpliga ord för hur vansinnigt stolt jag är över en av de bästa vännerna i hela världshistorian!

 

Gud, han gjorde det igen. Överbevisade oss. Tänk att vi får leva i det. På fredag, då ska Elin få kramar som heter duga!

 

 

 

 

Hejsan hoppsan! :)

 

Nu har det blivit dags att släppa sista bildbomben. En rejäl hög med många av mina favoritfoton från Etiopien.

 

Då jag har min kamera i händerna finns det något jag gillar att knäppa allra mest, ögonblick. Ni som tittat på fotona från resan har kanske lagt märke till att majoriteten av bilderna innehåller människor, mestadels barn. Det beror helt enkelt på att det är mitt favoritmotiv & för det allra mesta det roligaste att plåta.

 

Tyvärr var det något extremt svårt att fånga i Etiopien, så fort människorna fick syn på kameran antingen attackerade de eller gömde sig. Vad gällde barnen hoppade de bokstavligt på en för att få vara med på kort. Galet. Men, med lite list & snabba impulser lyckades jag få en del som jag tycker om. Det sägs ju att ögat är själens spegel, & det hoppas jag kunna förmedla med alla foton här i dag. Därför blir detta inlägg det med flest foton & mina mest omtyckta förevigade minnen.

 

 

 

För exakt en vecka sen sprang vi omkring på Liseberg, helt uppe i en femkamp.

 

Det var alltså anledningen till att jag åkte hem förra helgen, vi skulle ha möhippa! Natten till lördagen var hemskans mysig med Viktorias fötter i ansiktet, hon fick ju till på köpet dejta mina så.. Äkta kusinkvalitetstid! :)

 

Så kom då lördagen & vi kidnappade Ida för en sann kvinnofrukost med allt man kan tänkas sätta i sig på en frukost. Därefter intog vi den knökfulla 300-bussen till Göteborg. Ida fick guida & leda allsång, väldigt uppskattat faktiskt! :)

 

Såsmåningom hamnade vi på Liseberg där vi frös tills vi tappade känseln, femkampen vann min kusin, tätt följt av lilla mej. Den släkten alltså..! ;) Då Ida utfört sina olika uppdrag landade vi på en restaurang & fortsatte goset innan vi begav oss ut på stan igen. Denna gång iförda lusselinnen & påfyllda muntra humör. Vi lussade på pubar, kiosker, i gränder & sjöng stilla natt i en helt ny variant. Då vi sjungit oss hesa avslutades möhippan med tjejkväll i Idas nya lya.

 

Det var en mycket kort summering av en fantastiskt rolig & lyckad dag! Den kändes väldigt Idakryddad & det var ju precis vad som var vårt mål. Min & Idas vänskap började för längesen, dryga tio år minsann. Vi har umgåtts mycket & hon är absolut en av mina närmsta vänner. Därför känns det väldigt märkligt att hon ska gifta sig, snart dessutom. Men, det är sannerligen ett bröllop vi alla ser framemot & det känns fint att få vara med i även den biten av hennes liv! :)

 

Vilken rubrik, vilken kraft, vilken glädje! :)

 

Det är fredag, jag sitter & läser igenom instruktioner till nyårslägret & ska nog snart ta en tupplur. Efter det får det nog bli en rask promenix i kylan. Denna helg är min första på Strandhem på nio veckor så nu är det väl sannerligen på tiden! ;)

 

Men, före John Blund släpps in i rummet får ni ta del av en av mina favoriter i ordningen, nämligen äkta glädje! I Etiopien träffade jag inte en enda bitter människa, alla är glada jämt. Det är fantastiskt! Usch vad jag skulle vilja tillbaka, helst nu! Förhoppningsvis kommer den dagen också såsmåningom.. 

 

Här har ni i varje fall en del av mina favoritfoton från vår resa. Äkta glädje var orden..! :)

 

"Men för hele dan" som Ellen säger mest hela tiden - Det är dags att sova!

 

Idag har vi varit iväg från Strandhem precis hela dagen lång. Kvinnorna för sig, pöjkatröllen för sig. Hur killarna haft det vet jag icke, men vi har haft det supermysigt! :)

 

Feminister kanske hade blivit mer eller mindre förfärade över hur vi idag diskuterat kvinnlighet, men, det är ju deras bekymmer.. Vi, är & förblir stolta över de gåvor & egenskaper vi tjejer generellt har. Tänk hur jorden skulle sett utan oss, inget vidare, nej!

 

Titta, nu låter jag precis som en feminist. I'm not! Jag har bara fått upp ögonen lite mer för innebörden av att vara just kvinna. Vilken ära?! Till & med jag är ju för allt i världen skapad till Guds avbild, trots att jag allt som oftast glömmer av det. Mina fina klasskompisar & jag har blivit påminda om skönhet, verklig skönhet. Det resulterade i att vi helt plötsligt blev så vackra så..!

 

Nu ska jag snart krypa till kojjs efter en lång & intensiv dag. Jag somnar uppdaterad om att jag är värdefull & älskad precis som jag är. Skapad till en viss uppgift, till att tjäna andra, till att vara ett kungabarn, en prinsessa.

God afton gott folk! :)

 

Nu börjar jag känna att det ska bli skönt att få vår afrikanska höstmånadsredovisning avklarad. Efter detta inlägg har vi bara tre kvar, två av dem är mina absoluta favoriter med de foton som bäst speglar min resa. Mm, gottigott! :)

 

Ikväll publicerar jag dock lite African style. Ett uttryck som används flitigt i vår klass. Är det något vi upplevt så är det väl det. Då det tar timmar innan man får mat, "program yellem", de gamla goa bilarna, injeran, etiopiska solned/uppgångar, apor inom räckhåll, "toaletter" (dvs hål i marken), spindlar stora som råttor, knökfulla kyrkor, lekfulla barn & en hel hög oräkneliga skratt! African style! :)

 

Ja, idag har jag suttit & kikat igenom tusentals foton & filmer, det är inte klokt hur jag saknar det, dem.. Hela etiopiska kulturen, den tidslösa lunken, dofterna, alla människor, äktheten.. Ja, äktheten är nog något av det jag saknar mest! Den & mina barn, mina små älskade barn..!

 

Nu ska jag dock hitta på lite annat här i skåneland. Håll utkik, snart kommer det mer! :)

 

Ja kära läsare..

 

.. Idag fyller den lilla rosa 5 år! Det är allt annat än klokt! ;)

 

Egentligen tänkte jag satt ihop ett collage med bilder som finns att hitta i alla hundratls inlägg, men sen insåg jag att det inte riktigt hinns med idag. I vilket fall som helst är det helt galet att denna sida funnits fem år, fem år! Jag borde tagit bort den innan jag ens började, med tanke på vilken liten fjomp jag var där på högstadiet.. ;)

 

Nu finns denna blogg i vilket fall som helst, med en hel del oigenomtänkta uttalanden & bilder, en del av livets utveckling skulle jag tro. Du som läst här har fått ta del av vardagstankar, tidiga jobbmornar, en hel drös resor, många värdefulla människor, ett par bröllop, en flytt, bildskörder & allt annat som hör & hört mitt liv till! :)

 

För att fira denna stora dag tänker jag äta julaftons innehåll i chokladkalendern, den ni! ;)

 

 

Hej igen alla läsande typer! :)

 

Nu är jag tillbaka i Skåne efter en högst intensiv helg hemma. Egentligen skulle jag återvänt redan igårkväll, men det satte snön stopp för. Inte för att det gjorde mig så mycket..! ;)

 

Den där snön har varit till nytta på fler områden under helgen. Bland annat till att mula Gustaf med. Under krigets gång var jag ganska, nej, väldigt överlägsen. Men, efter att slaget var avklarat tog grabben till våld & vipps var även jag en snöfilur. Så det kan gå..! ;)

 

Ischi. Så säger man till allt i Etiopien!

 

Just nu innebär det ordet att jag hinner med ett blogginlägg innan jag om tio minuter lämnar Örkelljunga för ett par dygn hemma. Göett. 

 

Här kommer i varje fall ännu en del i redovisningen om Etiopienresan. Denna gång blir det en hyllning till människan som blev my African daddy. En person som verkligen inspirerat oss alla väldigt mycket, & som vi hoppas snart få se igen! Då Viktor & jag var på lasarettet tog Qes Dawit hand om oss på ett fantastisk sätt, & efter den kvällen var han min "pappa" i landet långt borta. 

 

Qes är ledare för hela lyrkan i Etiopien, det tog tid innan jag förstod det. Mer humoristisk & uppoffrande människa får man leta efter. En sann förebild! 

 

God kväll!

 

För en stund sen fick jag ett sms från min lillebror att ett stort, fett snöbollskrig väntar mig på fredag. Fy, vad jag längtar!

 

Jag vet att ni väntar på mer av Etiopien, & det med all rätt, mina favoritinlägg är inte publicerade. Men, som ni kanske förstått har jag inte varit på humör någonstans för att ordna med det. Därför kommer de så småningom, när får vi se!

 

Ikväll har jag i varje fall fått iväg ett långt mejl, så nu ska jag sova gott. 

 

Det händer mycket här på Strandhem, det händer mycket inom mig. That's life.

 

Det är ytterst sällan jag blir arg på riktigt. Nu är jag det.

 

Om jag minns rätt är det flera månader sen det hände senast. Då vi var iväg fick jag plötsligt ett enormt tålamod & det har fungerat väldigt bra ända tills nu..

 

Inatt låg jag vaken ganska länge & skrev bland annat i min dagbok "Ilska, frustration & en stor dos besvikelse virvlar inom mig likt snöyran utanför fönstret". Det är vansinnigt mycket känslor som slåss inom mig, & jag vill helst bara sitta här ensam i min fåtölj hela dagen.

 

Pappa har precis lyssnat på mina tankar i en halvtimme, det var skönt! Just nu vill jag helst inte ventilera alls med någon här i Skåne. Min klass är fantastisk, men jag hade i denna stund helst velat lämna Elm-bubblan, åkt hem & pratat med människor som förstår. Så, Ni som brukar få lugna ner mig, var beredda på fredag!

 

Nu ska jag kämpa tre dygn till. Knipa igen munnen & bara stå ut. Det blir svårt, men snart är jag i Mark igen. Det är behövligt vill jag lova!