Tankar & tända ljus.

Det luktar gott från doftljusen & jag sitter & skriver på en text om barn. 
 
Snart är februari förbi & jag är som vanligt fullständigt oförstående för vart dagarna tar vägen. Jag begriper det inte! 
 
Igår bockade jag av första stoppet i årets "berätta-om-Etiopien-turné"(turné & turné men jag hittade inget bätttre ord). Det satte igång lite hjärnceller, & jag hajjade till då några små sjuåringar kom fram & gav mig kramar efteråt. De var så små. När blev jag så stor? 
 
Mycket har hänt de senaste åren, & allt är inte som det alltid har varit här hemma. Alldeles för många av mina närmsta vänner bor på tok för långt bort, jag jobbar mest hela tiden & ställer klockan på fem ibland. Det hände aldrig för ett par år sen! Om jag tänker tillbaka på veckan som gått har jag hunnit med kvalitetstid med Anita, Ulrika, Kicki & Rebecka. Men, inte fler, & för att vara min vardag är det ovanligt lite. Ibland saknar jag gymnasietiden, då alla vänner fanns på hemmaplan & livet var en ständig fest. Samtidigt vet jag inte om jag skulle vilja tillbaka. Även om det är tråkigt att inte känna sig hemma på ku längre så vill jag påstå att alla tider har sin charm. Den fas jag nu är inne i innebär något annat, & förhoppningsvis har jag mognat lite på vägen.
 
Att acceptera livet är viktigt. Att acceptera hur saker förändras & att acceptera min roll i skapelsen just nu, det är något jag reflekterar över för tillfället. För mig handlar det om att krypa upp i Guds famn & vila där.
 
***
 
Texten ovan är skriven i onsdags, det blev aldrig av att jag publicerade den. Nu är jag nyss hemkommen från mitt livs första jobbnatt. Jobb & jobb, jour i varje fall! Nu har jag gått brevid tre pass & ska åtminstone vara tillräckligt varm i kläderna för att stå på egna ben. Även om jag inte är van vid att tänka pedagogiskt & ha lite större ansvar än i hemtjänsten så känns det bra. Ja, jag trivs faktiskt riktigt bra där, så jo, hoppas magkänslan är rätt! :)

Denna helg har jag bestämt mig för att vara ledig. Två fina skåningar är i Mark, & jag behöver vara lite fri från jobb. Så, om en stund blir det lunch med Syster, & ikväll tänkte jag besöka hemma-ku:t. 
Idag vid denna tid ungefär, fast för två månader sen, landade jag i Sverige igen. Obegripligt. Jag saknar mina små troll sådär jättejättemycket! <3
 
 
Och tiden den går. Så fort, så våldsamt fort..!
Trevlig helg!
 
/Hanna :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0