hannapeterssooon

Underbar var ordet!! <3


Och nu har den där rackarns knappen fastnat i mittenfältet så nu blir jag så illa tvungen att fortsätta skriva i mitten. Tumme ner! Senare på dagen försökte iaf jag och Elin nå den ansvariga personen i kommunen för "snabba pengar".
Det gick väl inte precis bra.. Haha Elin fick ringa och jag satt bara brevid och skrattade, allt lät så skoj och till reportrar och grejer kom hon! Jag säger då det. Fast nu har jag hittat vart man kan ansöka så jag kan avslöja att om vi får igenom våran ansökan ska vi ha en sisådär 2-4 "konserter/allsångsgrejs på olika ålderdomshem. Skulle vara riktigt roligt! :)
På kvällen var det åter dags att övningsköra lite. Pappa har numera börjat "överraska" mej med nya vägar, vilket han tycker är väldigt trevligt verkar det som. Denna kväll kördes det mellan Haby och Öresten, tillbaka till Haby, till Berghem, vidare till hajom och sen bytte vi eftersom vi inte tränat hel/halvljus än och det började bli mörkt. Och själva körandet går faktiskt riktigt bra numera, dock har jag ett litet, eller ganska stoort problem! :/ Jag är kass och då menar jag k.a.s.s på starter om jag inte börjar plant eller i nerför. Värdelöst dålig är jag verkligen! Jag antar att antalet kärringstopp vid mina starter är oräkneliga.. :S Antingen ger jag för lite gas, släpper kopplingen för snabbt, släpper handbromsen för sent, ger för mkt gas eller släpper kopplingen för segt. You name it, jag har problem!! Jag vill inte prata mer om det, Tack!

Vi går alltså vidare till gårdagen, en dag som innebar en tidig väckning! Runt 8 satt vi i bilen på väg till Tostared. Pappa skulle med den herrliga delen av släkten (och Ulrika) för att golfa och min mor ville då tillbringa dagen på Lyckevägen.
Efter en stund där stack mor och moster till deras faster för att plocka vinbär (vilket ingen av dem behövde eftersom de båda har alldeles tillräckligt vinbär själva, Men de ville vara snälla.) Detta innebar att jag och Elisabeth blev ensamma. Och har ni provat hur det är att vara ensam med en stum ngn gång? Precis så var det nämnligen. Elisabeth är ju inte stum egentligen utan stum på befallning. Hon får inte prata på en vecka säger farbror doktorn. Så våra samtal såg ungefär ut så här: Jag frågade ja/nejfrågor, Elisabeth nickade eller skakade på huvudet eller skrev ner sitt svar på ett papper. Nu förstår jag hur Elisabeth i bibeln hade det när hennes man var stum nästan ett år. Det var en ganska skum känsla faktiskt. Men jag upptäckte att man kan ha trevligt ändå, utan massa babbel. Efter en stund plockade vi fram damernas detektivbyrå och satt och myste till den. Förresten har jag nu också förstått hur en mobbad känner sej. Detta kanske lät som ett skämt, men det är hemskt. Jag menar folk som stör sej på ngn pratar ju helst inte med "den jobbiga personen". Ungefär så var det att prata med Bettan. Jag fick ju aldrig ngt svar, iaf inte ngt ljudligt svar. Skönt att veta att detta inte var normalt.. Sen blev vi ngt sjukt hungriga så vi tog och lagade mat tsm. Det blev spagetti och bacon och var gott för två kurrande magar. Kurrandet var det enda ljud  Beth gav ifrån sej för övrigt.. Efter ngr timmar kom golfarna hem och var utsvultna som få. Grillat blev det och riktigt gott var det. Sen bar det av hemmåt. Jag och far åkte till Anna, vattnade och fixade tältsängar och grejs till våra norrlänska gäster som kom runt 23. Det var våra Umeå-kusiner som kom. 4 i familjen hade vi inte träffat sen farmors begravning. Och det är längesen, 6 år sen. Så med dem har vi umgåtts hela dagen och trevligt var det verkligen. Nu är jag trött och ska kanske till Elin snart, inser att det var dumt eftersom Pappa och jag pratade om lite körning. Får väl se vad det blir av kvällen. Får väl också bjuda på 7 av Farmor och Farfars 13 barnbarn.



Kram!