Soon back again.
Lyckorus!
WAAAAAAAAOOOH!
Dagen är snart här, dagen då första nedräkningssiffran står på 0. Min Pappa kommer till Etiopien strax efter midnatt & jag håller redan på att spricka av lyckorus. Jag vill bara meddela att följande 18 dagar kommer jag spendera så lite som bara går bakom en dator. När Papput lämnat landet väntar vi i Addis ett par dagar, sen kommer nästa besök. Då blir det en dryg vecka med tre stycken Hanna, en Mamma & en Anna på samma plats, det kan bli spännande! Oh, jag kan knappt förstå att det är sant, jag är SÅHÄR glad idag vill jag lova, & när man är det här skriker man ilillililililiiiiiiilililiiiiii!
Sorry, jag lovar ingen vidare bloggaktivitet, jag har bättre saker för mig nu minsann, aaaaaahhh, jag är så glad, så vansinnigt glad!
Så sant som det är sagt!
/Hanna :)
Gratulation.
Idag är en stor dag, en dag som vi inte får missa.
Idag fyller min kära tvilling 19 år. Det känns så otroligt tråkigt att inte kunna fira henne på riktigt, men det får bli senare. Afrika önskar Dig, Sofia, en otroligt härlig födelsedag & hoppas att alla i Sverige tar hand om dig på allra bästa sätt!
Jordens största Grattis till världens bästa tvilling!
/Hanna :)
På dagis.
Bröllop på afrikanskt vis.
Käre värld, ena dagen händer inget speciellt, andra dagen händer typ allt!
I lördags hade vi ”hotell-lördag”, det är lite som julafton för oss. Åh, det var underbart, jag fick prata först med Christina, sen Viktoria, därefter Rebecka & Jessica, & sist men inte minst Elin. Så galet lyxigt, fem av världens klart härligaste kvinnor! Hoppas kunna hinna med fler av den sorten den här veckan minsann! Men, även om det var gott att bara tjöta & skratta & må bra så fick det mig att längta hem. Hanna & jag hade en riktig hemlängtardag, vi ville bara hem & på kvällen var jag sprängfylld av dåligt samvete. Jag kände mig som världens sämsta dotter, syster, vän. Bara lämna alla hur som helst, är det okej? Ja, jag tror faktiskt det, om Han där uppe vill det så..
Igår längtade vi däremot inte hem. Nej, käre värld, vi var ute på äventyr vill jag lova. Okej, håll i er!
Efter kyrkan hoppade vi in i Mekonnens gröna bil & åkte ett par mil söderut. Vackert, så oerhört vackert var det. Hanna sa i bilen följande ”Om resten blir skittråkigt spelar det ingen roll, det här var värt det!”. Resten blev inte skittråkigt, snarare hemskt pinsamt! Vi skulle på bröllop, i Sagoree av alla städer. Eller vi & vi, Mekonnen skulle på bröllop & han tog sig friheten att ta med två rastlösa svenskar. Vi möttes av ett stort tält som visade sig var fullsatt, längst fram blev vi dock beordrade att sitta. Om jag gifter mig en vacker dag, så ska inte främmande människor sitta längst fram, hur långt de än har rest, speciellt inte om jag inte har en aning om vem de är! Jag ville sjunka genom jorden, stackars, stackars brudpar som utsattes för oss nyfikningar. Inte nog med det, efter att vår vän predikat klart skulle det ätas. Vem får gå precis efter brudparet om inte vi? Jag trodde allvarligt talat att jag skulle skämmas ihjäl då brudens mamma stod bakom mig i kön & bad mig ta mer mat. Det kändes så hemskt fel alltihop! Det kom dessutom fram ett x antal personer för att fota spökena som dykt upp. Synd om dem att de inte hade något roligare att plåta! ;) Naturligtvis var vi ju tvungna att dokumentera vårt livs första afrikanska bröllop, men om det kändes dumt att ta upp en stor systemkamera eller inte kan du ju fundera på. Som grädden på blåbärssoppan blev vi dessutom ombedda att klättra upp på ”scenen” & posera tillsammans med de lyckliga tu. Ja, vilket spektakel! Även om det var en riktigt trevlig tripp så tyckte vi det var en aning pinsamt, ja, jag funderar på om jag någonsin skämts så mycket, men nu är vi en erfarenhet rikare i varje fall!
På tal om bröllopet räknade jag ut att det var min tionde bröllopsfest jag varit bjuden på. Vi kanske inte var så väldigt personligt inbjudna igår, men vi blev ju faktiskt hedersgäster så det får räknas ändå! Du kanske inte tycker tio bröllop låter som så mycket? Nej, men då vill jag bara berätta att jag ännu inte är mer än 20 ynka år, så det blir fler, nästa i januari om inte Mekonnen bjuder in oss till något mer här! ;)
Läs gärna också Hannas version av vår utflykt här: minafrikaresa.blogg.se
Galna kosjukan & t-bris.
Det är inte varje dag man intervjuar tjurar med deodorant & dessutom får ett stort gäng typiskt afrikanska samt oförstående kvinnor kring sig..
För er som inte listat ut det än kan jag meddela att lördagar är vår officiella ”internet”-dag. Om internet fungerar så finns vi då tillgängliga ett par timmar, så ni vet det alla som vill skypea eller så!
Ja, käre värld. Idag har vi plötsligt bara elva veckor kvar, trots att vi inte gjort så mycket kan vi inte begripa vart tiden hittills tagit vägen? Om mindre än två veckor kommer vårt första besök & sen följer nästan tre veckor med svenskar, åh, vad jag längtar! Inte så att jag är trött på Hanna (även om jag förstår om hon tröttnat på mina konstiga påhitt!) men ni anar inte hur gott det ska bli med lite föräldrakärlek! Ahhh, det kommer liksom bli sådär galet, det där ögonblicket då jag får se dem igen!
Vad händer i Asella? Regnperioden håller i sig, igår kväll åskade det något fruktansvärt & det regnade ungefär lika mycket som det gör under ett helt år i Sverige! Nåja, nästan!
De flesta barnen är tillbaka, vi inväntar nog bara ett tiotal tjejer till, sen är de på plats allihop! I torsdagskväll lekte vi med dem för första gången. Ni som tycker att jag är galen, ni skulle se de här ungarna, de är galna! ;)
Nu är det bestämt, jag ska få min kyrkokör nummer två. Förstår inte vart de får alla körer ifrån? Varje söndag verkar det vara en ny, eller så är det som Hanna säger, att jag har noll människominne! Och ja, det stämmer tyvärr till stor del, stackars Hanna får alltid berätta vem det är vi hälsar på & hur vi känner personen, jag är sämst på att minnas utseenden!
Igår fortsatte jag med mitt lilla projekt. Har ni någonsin sett mig i keps? Nej, antagligen inte eftersom jag typ aldrig haft någon på mig! Men igår så, jag menar, ska man ha årsmöte för T-BRIS så måste det ju synas på något sätt! Ni ska vara glada att ni inte vet om vilka idéer som finns i mitt huvud, men som jag skrev i min dagbok för ett par dagar sen ”Det är ju tur att jag kan underhålla mig själv i varje fall!”. Det händer att jag skrattar högt åt mig själv för att jag är så löjlig, undrar vem jag fått det ifrån Pappa?
Förresten igår var det plötsligt inte roligt att åka hästkärra längre. Vi hamnade bakom en mager sak som sparkade bakut precis hela tiden, jag var övertygad om att kärran skulle gå sönder (kvalitén är ju inte den högsta här direkt!). Hua, ja, jag trodde att jag skulle skadas allvarligt & funderade på vilken del av min kropp som skulle ta minst skada om den blev söndersparkad. Jag kom dock aldrig fram till något svar innan vi hade hunnit hem!
Här följer några foton från ACYM & T-BRIS. Alla bilder är hämtade ur Hannas kamera, jag har tyvärr inga egna att visa just nu.
Knoppssons tre år.
Idag för tre år sedan hände något stort, det sa klick,
En ovanlig vänskap föddes, & jag en tvilling fick.
Till en början var det lite läskigt, vi var så väldigt lika,
Men efter ett tag förstod vi att vår vänskap gjorde oss rika.
Många dagar & stunder har sen dess passerat,
Men inget har någonsin vår relation raserat.
Tvärtom blir vi mer oskiljaktiga för var dag
Sofia, jag pratar om oss, det är du & jag.
Oavsett vart vi befinner oss i världen
Stannar aldrig den pågående vänskapsfärden.
Jag önskar att vi idag kunnat ordenligt kalasa,
Men tyvärr kan jag mig inte till dig masa.
Vi får kramas, skratta & prata stöll till jul,
Då ska vi bränna knäck & bara ha kul!
Det finns så mycket att säga om dig Fia,
Oavsett om vi vistas i palats eller svinstia,
Kommer du alltid vara min allra bästa vän,
Tack för allt vi delar, vilket tvillingpar sen?!
För att hylla Knoppssons följer lite minnen våra,
En blandad kompott, går ej att förklara, det är det svåra.
Sofia, tack för tre helt fantastiska år,
Jag hoppas att många, många fler vi får!
Du & jag Fia, du & jag!
/Hanna :)
