Tjooho, I´m Back!! :)

Jag är tillbaka redan två dagar efter förra inlägget.. Det är nog rekord för min del skulle jag tro!
Och ja.. vad har då hänt på två dagar??
Ja.. i onsdags var dagen då jag för första gången på en sådär ca 5-6 år begav mej ut på sjön i segelbåt. Eller jag och jag.. Jag satt i fören medan Andreas seglade båten.. Och väl var väl det.. Det var inte bara första gången på 5-6 år jag seglade, det var även första gången jag befann mej i en laser och ja.. för er som inte är insatta kan jag meddela att det är ngt annorlunda mot att segla optimist!! ;) Maha.. jag blev iof förvarnad av att detta är den mest instabila segelbåt som finns (typ) och det är extremt lätt att kapsejsa.. Yes.. Men jag litade på Andreas och han fick lita på sej själv för jag hotade med att om han kapsejsade så skulle det inte bli ngt liseberg för honom på tisdag. Det blir det dock. Även om jag blev megamegablöt!! Men ohh så härligt det var att segla igen.. Så nu funderar jag på att ta upp det kapitlet i mitt liv igen. Fast det var ju som sagt lite mer fart och fläkt i den typen av båt. Men det tyckte jag om(!!) och ja.. det var ett par riktigt trevliga timmar! Nu planeras tältning och mojjs med folket nästa vecka antagligen!! :D
Och igår spelade jag på musikgudstjänst.. cellocellocello för hela slanten och 6 solo-stycken blev det innan jag fick vara lite social på fikat och sen åka den riktigt reginga vägen hem från göteborg för att sedan sova som en stock!! Spelet.. ja det gick som det gick.. Jag hoppas att dom som lyssnade var döva :P
Och ikväll ska vi ha tjej/fonduekväll med megahärliga töser!! Dock får vi nog hoppa hanatorp iaf om vädret håller i sej.

Och nu kära vänner.. eftersom detta inlägg blev så kort tänkte jag att jag kan berätta lite om våran avslutningsvecka nu sådär 1 månad efter.. nej men det var så mkt i och med att mormor dog så ja, det blev helt enkelt inte.. Men nu har jag till på köpet fått lite bilder från louise så jag tänker mej att jag drar avslutningsveckan här:
Måndagen den 8/6 en stor dag(!) Våran egna avslutningsfest hölls. Detta var en ngt annorlunda avslutningsfest, för första gången i örbyskolans historia satt klasserna för sej, och ja, det var 9a:s förtjänst! :D Vi ville först inte gått eftersom vi inte riktigt tyckte om dom andra klasserna.. fattar ni egentligen hur överlägsna våran klass var och hur illa dom andra klasserna tyckte om oss? :S Men, Örbyskolan är ett avslutat kapitel.. Tyvärr skulle jag vilja tillägga!
I vilket fall som helst hade vi en riktigt härlig fest, först var det mat, sen olika slags underhållning.. Om man nu kan kalla mitt tal för underhållning ;)-> Vi kan tilläga att 9a hade en sådär fem nummer på rad.. Yes, så till slut sa konfrencieren (han som inte var 9a:are) att nu hade det allt vart lite mkt 9a så nu fick lärarna ta över.. Men innan vi kommer så långt, sjöng vi (alla 9a:tjejer) Graduation song. Min cello gav till ett mkt knasigt läte på mitt förspel vilket resulterade i ett fortsatt väldigt avslappnat framträdande.. Gnisslet fångades på bild, en bild som jag fullkomligt älskar-> Här har ni också tjejerna som gått tillsammans på örbyskolan i hela 10 år, som har spelat och kompat på massa avslutningar och tillställningar, som hittat på jättemkt skojskojiga saker tsm, som umgicks mest hela mellanstadiet, och som kanske inte alltid bildat ett "gäng" men som alltid har funnits där för varandra ändå. Dessa tjejer är kanske de som kommer lämna störst tomrum efter örbyskolan, vad vet jag, men jag kan tänka mej att så är fallet, det är ju trots allt dem jag har umgåtts med mer än halva mitt liv och dem jag känner bäst! Sen efter detta "gigantiskt vackra" uppträdande (ja resten av tjejerna var också med, men inte på bilden, de stog i kören nedanför scen.) uppträdda hela underbara 9a med vårat hemmagjorda medely, tyvärr finns ingen bild men jag kan ju med ord försöka beskriva hur fenomenalt och unerbart detta var! ;D Jo, men seriöst, lärarna nästan grät.. På tal om att gråta, grät jag hela snälla,snälla igenom. Det var våra söta små klassföreståndare som framförde en fantastisk version av en av dom värsta låtarna (om ni frågar mej) Men oj.. det var så roligt så tårarna rullade.. :P Jag tror att det är så att eftersom jag gråter så oerhört sällan så gråter jag när jag skrattar. Jag gråter i vilket fall som helst alltid när jag skrattar om ni inte har märkt det. Och när jag är i närheten av lök givetvis! Här har ni dom iaf, Jenatte och Katarina->Omtyckta som få. Sen dansades det en stund innan klassen begav sej upp till OK Mark-stugan för efterfest. Jag, Viktor och Johan satsade på den mogna drycken-Kaffe. Nykteristen Hanna kommer fram! :) Sådär var vi ngr timmar innan ngr välbehövliga timmars sömn fick tillträde i mitt liv. Vi tackar för en trevlig kväll!(9 av 12 9a-tjejer!)
På tisdagen var det dags för nästa äventyr. Vi skulle städa ur våra skåp. Mitt skåp som jag öppnat antagligen mellan 1000 och 3000 gånger detta året får jag aldrig nyckel till igen :'( Många trevliga stunder har vi haft ihop och sorgligt var det allt att rensa ur all inredning! När allt var färdigt (i hela korridoren låg riktigt feta högar med massa skit- bland annat litteraturhistoria-papper, det var inte lite vi hade att slänga!) åkte vi till gästhuset och åt med klassföreståndarna. De höll tal och Katarina började gråta när hon sa att hon aldrig i hela sitt liv hade varit så nära att spricka av stolthet som på finalen av våran modevisning!! Ja det var ett vackert och rörande tal! :)
På onsdagen regnade det och regnade. Detta resulterade att bara jag höll kvar 9a:s tradition med kullebytta efter varje bränning. You name it. Vi medverkade i våran sista brännbollstunering och vi inte bara medverkade.. Ni får en gissning på vem som vann saken! Just exakt- 9a!!! :D Vi var även här överlägsna- mot 9c vann vi med 64-32. Det var skoj ;)
När vi vunnit på en publiktom örby träningsplan hoppade och ropade vi och var jätteglada. Så vi åkte ner och fikade i klassrummet med Jeanette. Sista gången man var i 411. Det var också vemodigt, tänk hur många underbara so-lektioner vi har haft där, hur vi satt där och planerade våran Prag-resa, hur vi satt och enades om klasströjor.. Så många minnen jag har därifrån. Men som sagt, ett avslutat kapitel!
Sen var jag på Pallis student en stund innan vi var tvugna att åka akut till Mormor. Där resten av onsdagen tillbringades. Alla 32 var hemma, det var skönt att alla kunde komma hem! :)
På torsdan.. Har jag iof redan skrivit lite om förut men ja.. en bild kan ni ju få eller två ;)-> Japp och nu har jag inte så mkt mer att säga.. Jag inser att jag kommer överleva utan dessa människor, dock kommer jag verkligen sakna en underbar klass och jag kommer allt minnas den längelänge!! Jag vill i alla fall Tacka er för alla sjukt härliga minnen vi har och för 3,6 eller 10 underbara år!! :D
Tack! (:

Nu fick ni lite att läsa ändå, hoppas ni får en trevlig kväll, det ska jag ha!!
Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0