hannapeterssooon

Ojojoj, jag vet att jag skulle börja blogga om er mina vänner.. Men jag bara måste berätta om dagens engelskalektion. Den började (som vanligt) med att Jevic frågade oss om vad vi gjorde förra lektionen. Alla var knäpptysta, ingen hade den minsta aning, än mindre Robert själv! Sen helt raaaandom började han förhöra oss om "buffalos" och det fortsatte han med i en kvart. Vi försökte lite fint säga till honom att han förmodligen läst en annan text än vi.. Då sa han att det var ren allmänbildning det här med "the buffalos". Efter drygt en kvart brast det för mej. Jag bröt ihop helt totalt.. Det hela började med lite småfnitter som genast smittade Julia.. Ja, sen bubblade liksom hela jag över av skratt. Jag vet fortfarande inte riktigt vilket som var den utlösande faktorn, om det var hans långvariga tjöt om något ingen visste något om och han bara fortsatte eller om det var Julia som var knallröd i ansiktet för att hon också hade svåra andningsproblem av den så kallade Jebitchen. Sen var det totalt kört, tårarna sprutade på oss två blonda människor som oturligt nog satt längst fram. Stackars oss fick frågan vad som var så roligt och det gick inte på långa vägar att förklara, om jag minns rätt kved vi fram något så otydligt att han gav upp. Bordet bakom oss satt och skrattade massa åt oss och snart smittades även Johanna och Olivia mittemot oss. Skrattet gick vidare till Rebecka och Linnea och inom kort var halva C105 ett enda stort skrattande elevhav. Jag och Julia var nog de som utmärkte oss mest för vi kunde verkligen inte hålla tyst, sen var lektionen räddad. Jag gick runt och skrattade för mej själv åt den käre(hmmmmpff!!!) läraren som egentligen inte borde kallas lärare. Vissa stunder funderade jag helt ärligt på att lämna klassrummet för under de värsta skrattminuterna var det riktigt kämpigt vill jag lova!

Ja, det skrattanfallet räddade min dag. Nästa skrattattack kom på hemvägen när Elin och jag cyklade. Vi hade passerat kupan och var i början av uppförsbacken när Elin cyklar in i mej helt plötsligt. Min cykel fastnade i hennes, vi satt fast båda två och höll ena stunden på att åka ner i det minimala dike som fanns, andra sekunden var vi nästan mitt ute i vägen innan vi äntligen lyckades få stopp på de båda röd/silvriga cyklarna! Som vi skrattade! Ja, när vi väl stannat, annars höll vi ju på att bryta benen på varandra. Men denna dag, vilken härlig dag.. Hemma har jag fortsatt med min bok i svenskan, nu är den utläst och färdig att skriva prov om. Och jag är lycklig utan anledning.. Det känns fint, kanske är det grädden med kaffet i som nyss hamnade i min mage. Och ja Viktoria, grädde med kaffe i och icke tvärtom!

Imorgon mina vänner, är det helg, en trevlig sådan känns det som :)<3