Olivia Olsson<3
Mina vänner.. Efter några dagars uppehåll får Olivia Olsson nästa rubrik! Vet ni förresten hur svårt det är att försöka mixa här så att det blir personer från olika åldrar och kretsar hela tiden? Megasvårt!
Olivia då.. Oj vad hemskans mycket jag skulle säga om denna trevliga människa som jag hittat på så otroligt mkt galet med! När vi var små sågs vi allt som oftast i söndagsskolan i Örbys vackraste kyrka. Först i lekis lärde vi nog känna varandra på riktigt tror jag. Vi blev bästa kompisar som det så fint hette och vi spikade vävgrejer som vi fick visa inför alla de andra 26 människorna i den gula och blå gruppen. Vi pärlade, sydde, gungade, läste böcker, lekte i dockvrån (en stor favorit!), myste och var allmänt de mest harmoniska ungarna på förskolan skulle jag tro! Det var en fin tid vi hade som 6-åringar.. Denna tid fortsatte och under lågstadiet förblev vi harmoniska barn som i och för sig blev mer och mer galna och fantasin hade minsann inga gränser. I ettan blev vi så sura på rökarna så vi satte upp jättefina häften i skogen om skolans liv-och-död-förening som bestod av oss, endast. Ja och så gjorde vi fina små toalettrullarskikare som vi smög runt med och spionerade. Det fick vi göra men häftena tog lärarna ner för de tyckte det var alldeles för tyket. Men tänk, Iris stammisstädarn som dog i lungcancer kanske hade levt idag om vårt budskap hade fått sitta uppe. Vi har dock kvar dessa papper så intresserade kan få se. De är jättevackra! Vi hade en "sommarstuga" på g vid ån. Haha det visade sej att det var ett el-kabel-hus som vi hade planerat som framtida bostad. På mellanstadiet började vi leka detektiver på riktigt och noterade allt Kjell-Åke gjorde och det känns väl mindre bra att erkänna att vi på fullaste allvar trodde att han var en hemsk mördare..
På mellanstadiet blev vi också lite vildare rent bokstavligt. Vi var vid stupet varje rast och tog oss ner till grottor och hängde i rep och balanserade på diverse icke-über-safe-saker. Men roligt hade vi och vi skadade oss inte allvarligt någon gång i varje fall! Nu får jag plötsligt ett annat trevligt minne i huvudet.. Det var i trean som jag och Olivia startade ett "stall" i skogen bakom skolan. Först tyckte alla att vi var jättelöjliga och idiotförklarade oss. Sen ville alla helst plötsligt vara med i vårat stall. Och det hela slutade med att Olivia och jag inte fick vara med. Haha så kan det sluta. På tal om att bygga saker.. Tänk om någon kunde räkna alla dessa miljontals kojjor vi har byggt i våra dar! Det är inte få ska ni veta! Och nu helt random kommer ett annat minne upp.. När vi gick på lågstadiet byggdes skolan om och varendaste rast som lyftkranen befann sej på skolan stod vi som små änglar utanför gallret och betalade biljetter i form av löv i hopp om att få sitta högst upp på den blå kranarmen. Vår önskan gick inte i uppfyllelse..
När vi började högstadiet kom vi i olika klasser trots att Olivia stod högst upp på min önskelapp. Men vi har fortsatt vara kompisar ändå, tack och lov! Det är skönt med någon som förstår när fantasin spelar en ett spratt.
Olivia och jag ses tyvärr alltför sällan nu för tiden men jag tvivlar på att vi någonsin kommer mista kontakten för Olivia är en sån där helt amazing människa som jag delat så väldigt mkt med!
Tack för alla klockrena stunder med dej kevinna<3
Olivia då.. Oj vad hemskans mycket jag skulle säga om denna trevliga människa som jag hittat på så otroligt mkt galet med! När vi var små sågs vi allt som oftast i söndagsskolan i Örbys vackraste kyrka. Först i lekis lärde vi nog känna varandra på riktigt tror jag. Vi blev bästa kompisar som det så fint hette och vi spikade vävgrejer som vi fick visa inför alla de andra 26 människorna i den gula och blå gruppen. Vi pärlade, sydde, gungade, läste böcker, lekte i dockvrån (en stor favorit!), myste och var allmänt de mest harmoniska ungarna på förskolan skulle jag tro! Det var en fin tid vi hade som 6-åringar.. Denna tid fortsatte och under lågstadiet förblev vi harmoniska barn som i och för sig blev mer och mer galna och fantasin hade minsann inga gränser. I ettan blev vi så sura på rökarna så vi satte upp jättefina häften i skogen om skolans liv-och-död-förening som bestod av oss, endast. Ja och så gjorde vi fina små toalettrullarskikare som vi smög runt med och spionerade. Det fick vi göra men häftena tog lärarna ner för de tyckte det var alldeles för tyket. Men tänk, Iris stammisstädarn som dog i lungcancer kanske hade levt idag om vårt budskap hade fått sitta uppe. Vi har dock kvar dessa papper så intresserade kan få se. De är jättevackra! Vi hade en "sommarstuga" på g vid ån. Haha det visade sej att det var ett el-kabel-hus som vi hade planerat som framtida bostad. På mellanstadiet började vi leka detektiver på riktigt och noterade allt Kjell-Åke gjorde och det känns väl mindre bra att erkänna att vi på fullaste allvar trodde att han var en hemsk mördare..
På mellanstadiet blev vi också lite vildare rent bokstavligt. Vi var vid stupet varje rast och tog oss ner till grottor och hängde i rep och balanserade på diverse icke-über-safe-saker. Men roligt hade vi och vi skadade oss inte allvarligt någon gång i varje fall! Nu får jag plötsligt ett annat trevligt minne i huvudet.. Det var i trean som jag och Olivia startade ett "stall" i skogen bakom skolan. Först tyckte alla att vi var jättelöjliga och idiotförklarade oss. Sen ville alla helst plötsligt vara med i vårat stall. Och det hela slutade med att Olivia och jag inte fick vara med. Haha så kan det sluta. På tal om att bygga saker.. Tänk om någon kunde räkna alla dessa miljontals kojjor vi har byggt i våra dar! Det är inte få ska ni veta! Och nu helt random kommer ett annat minne upp.. När vi gick på lågstadiet byggdes skolan om och varendaste rast som lyftkranen befann sej på skolan stod vi som små änglar utanför gallret och betalade biljetter i form av löv i hopp om att få sitta högst upp på den blå kranarmen. Vår önskan gick inte i uppfyllelse..
När vi började högstadiet kom vi i olika klasser trots att Olivia stod högst upp på min önskelapp. Men vi har fortsatt vara kompisar ändå, tack och lov! Det är skönt med någon som förstår när fantasin spelar en ett spratt.
Olivia och jag ses tyvärr alltför sällan nu för tiden men jag tvivlar på att vi någonsin kommer mista kontakten för Olivia är en sån där helt amazing människa som jag delat så väldigt mkt med!
Tack för alla klockrena stunder med dej kevinna<3
Kommentarer
Trackback
