Transtrand 2010 :)

God lunch gott folk!
Jag är ensam och övergiven på min födelsedag, men glad kan man vara ändå!
Transtrand alltså, håll i er! :D
Jag skriver förresten kortfattat så ni orkar läsa..

För en vecka sen startade vi vår långa resa, jag & Sofia blev rastlösa redan i Borås, men sen började bussens folk leka hel och halvhäxa, vi rastade och hade oss och till slut efter diverse trafikfaror var vi framme. Skönt!

Onsdagen var första skiddagen och underbart väder hade vi! Fick lite för lite bränna men härlig skidåkning var vi inte utan i varje fall :) På kvällen lekte vi riktigt roliga lekar och jag insåg stolt att jag vann på blodpotatis, men det är en världslig sak. Magleken är ju bara för skrattpåffrestande kan jag tillägga, men dökul!

Så blev det dags för skiddag nummer två, inget roligt alls! Det regnade och blåste hiskeligt så vi åkte hem redan vid lunch och bara umgicks under eftermiddagen tror jag. På kvällen var jag helt nere och enbart deppig. Men det gick över efter ett nattbesök hos mina räddare Pallis och Jessica! Tackar jag varmast för :)

Fredagen, oh my dear vad kallt men strålande sol så vi klagade inte. Sofia och jag hittade en ny favoritbacke. Samma som jag dagen innan åkt lift i knävecken till. Aosgo tyckte vi att den var så vi åkte där i princip hela dagen. Förutom de stunder då vi gladeligen låg och solade längst upp på hundfjället, ja alltså efter mitt frieri! ;) D-vitamin fick vi nog lite för mkt för vi höll på att få magknip som vi skrattade! Underbart! :D Den aftonen hade vi också gruppsamtal och i våran källargrupp var det ganska jobbigt att prata, särskilt eftersom alla satt med gråten i halsen, men efteråt var det väldigt skönt och vi tackar Agnetha för att hon är så fantastisk :)

Ojojoj, vi är nu inne på lördagen. Sofia och jag gjorde det galnaste vi någonsin gjort! Japp, vi pilgrimsvandrade, utan att veta vart. När vi väl kommit fram till fjället och tagit de första stegen ut i snön höll vi på att vända, man brakade titt som tätt igenom skaren och hamnade långt under snön och beräkna att vi hade flera kilometer till vårt mål som vi inte ens visste var det fanns. Nåväl, vi kämpade tappert och när vi utmattade nådde krönet utan att se skymten av något kors stod det plötsligt framför oss! Vi skrek av lycka och sprang den sista biten innan vi trötta stupade ner. Så fikade vi medan vi beundrade den milslånga utsikten och sen sjöng vi och bad. Det var verkligen bland det finaste vi båda varit med om. Pilgrimsvandringar vi gillar! :) Vi ångrade det inte en sekund, däremot blev hemfärden om möjligt ännu värre än den dit. Vi kröp flera kilometer, det mesta av vägen alltså! Skaren hade smält och till slut brakade man även ner när man kröp så vi ålade och rullade en bit också. Det var otroligt kämpigt, Sofia som inte mådde bra och jag som hade blodtrycksfall men hem kom vi på något underligt sätt, stolta som få! ;)

Den kvällen var det lovsångsmässa med varbergarna och ofrivilligt hamnade jag bakom pianot, inte roligt. Men sen helt random efteråt blev jag värsta bundis med en dösöt liten Alma och Sofia och jag hade riktigt roligt när vi lekte hajja med barnen, spelade uno och tog med dem till vår stuga där någon sa att vi skapade ett fint litet "dagis". Mhm, lydiga var de också och lite skrämda, men trevligt vart ett! :)

I söndags sa vi hejdå till småfolket och Transtrand och bussresan hem var väl inte direkt det roligaste jag varit med om. Alla var trötta och osociala.. Sen det som hängde i hela veckan var väl Sofia och mina hemliga flykter. Ja, oj vad det skrattades på vårt place! Galet roligt! :)

Igår gjorde jag nog inget vettigt alls och idag är jag helt plötsligt 17. Känns inte bra, 17 är ju rena rama skämtet att vara ;)

Lite bilder kanske.. :)











En helt klart amazing vecka!! :D Tack alla underbaringar som var med, ni är fantastiska!<3

Nu är jag lyckligt återförenad med Arthur, awesome! :)




Tjing och ha en underbar dag! (:

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0