Wow, vilken dag! :D
Mumma, det är bara att erkänna.. Tisdagar är makalöst bra! Sannerligen :D
För det första.. Det är lärlingsdag vilket är aosskönt eftersom man slipper skolan, allt medföljande hemskt därifrån samt den stora fördelen att man har roligt! Och så är det ju underbart med kvälls-cellospel! :) Denna tisdag då..
07.05, sen naturligtvis, gjorde jag entré. Ingen storartad givetvis! I varje fall inte när man blir väckt 05.45, vad är det för fel på svenskarnas arbetstider? Konstigt nog blir jag ganska bra respekterad för min morgontrötthet. Ja för dåligt humör är jag faktiskt inte på, bara lite osocial, inte arg, enabrt trött och längtande efter Arthur och sömn.
Så runt 9 skedde undret idag, i en liten grå bil där jag blivit placerad i baksätet medan Gunilla och Berit satt fram och pratade om något jag var totalt ointersserad av. Rastlösheten tog över och busglimten tändes i ögonen på mej. Innan vi nått vårt mål låg sönderrivna tossor i Gunillas jackluva och de blå bitarna var minimala. Och inte tänkte hon på dem, nej, nej, inte förrän vi ventilerat massa och delat hemligheter och skrattat och slåtts. Lyckliga lärling :)
Runt 10 steg vi som vanligt ur bilen längtandes efter första fikat. Vad händer då? Jo, min handledare kommer ihåg att något lagts i hennes luva och hon bestämmer sej för att kolla upp vad det var och vänder luvan ut och in. Smart Gunilla, s.m.a.r.t! Massa blå små saker flyger runt på parkeringen och jag och den stackars oskyldiga Berit får plocka upp.. Du gode tid!
Så fick vi fika och jag skickade iväg en diskret liten "gul bil" i luften till Gunilla. Sekunden efter hade jag apelsinskal i ansiktet och matkrig på jobbet är nu ett avklarat moment! ;)
(Gul bil/blomma/banan/hus/skola osv.. är för övrigt en mycket väl utförd aktivitet i hemtjänsten)
Så mycket mer om dagen har jag nog inte att säga, jag blev nerbrottad på golvet, grrr.. Hämden är ljuv! :) Men fantastiskt vilken idé den där riksdagen kom med. Lärling.. Mmmm, njut av innebörden, Lovely! :)<3
Och så kom jag hem efter att ha halvsovit på golvet på jobbet en stund. Fenomenalt trött åkte jag till cellospel och tänkte att "detta kan inte bli annat än katastrof", men till min stora glädje hade jag fel. Jag vet inte när sist det gick så bra. Efter några takter slutade Sture spela, vände sej mot mej och utrbrast förvånad "Hanna, du räknade, och du räknade rätt!" Åhhh.. Fattar ni vilken glädje??!! :D Jag blev så fantastiskt glad och ännu bättre blev det av att också ensemblen gick super för cellostämman. Inte en enda gång hade Birgitta något att invända och när hände det senast? Svar: Det har aldrig hänt! Det var så härligt, fingrarna lydde mej, huvudet räknade och Sture och jag var lika glada båda två. Och så fick jag en mysig kram, såna gillar vi! (:
Det blev också en mysig kvällspromenix med nyhemkomna Elin, skönt och behövligt, I like! :)
Förstår ni vilken dag jag har haft? Helt gaaalet bra! Wooow, gilla till tusen! :D
Glada kramar
/Hanna!
