Har ni sett på maken?
Personligt rekord tror jag bestämt. Tre gånger, och det på en måndag! Galet.
Jag vet inte om jag har sagt det, men upprepning sägs vara bra. Igårkväll hade jag taggat för massa cellospel ett bra tag, packade upp puddingen och insåg djupt besviken och deprimerad att 2 skruvar släppt och de andra var inte bra de heller. Ja tänka sej, hela cellon lät som den mest falsksjungandes person i hela Örby. Så ragnars mycket hade den sjunkit och jag fick gå och lägga mej utan att ha tatt en ton. Efter närmare reflektion kom jag fram till att jag inte ville vara utan detta instrument hela lovet så jag ringde min käre vän och lärare och lyckades fjäska såpass bra att jag inom loppet av 2 timmar satt på hans golv och tjötade och kollade på när han behandlade min cello. Och där satt jag i nästan en timme för ungefär så lång tid tog det att få den frisk, stackars lilla Theodor! Det var i vilket fall som helst en fin stund och man kanske kan tro att jag planerade in det där skruvsläppet just på lovet för den där veckovanliga stureenergin som jag brukar få. Men det var till max oigenomtänkt och händer det något med min bebis är jag välkommen hela veckan om jag så behöver. Och hur snällt var inte det på en skala? :) Honom tycker vi om, den lilla Schture! (:
Igår kom förresten Ida med en strålande ide! Vi har studiedag i början av mars och dagen innan är det internationella kvinnodagen, och bara för att det är så fruktansvärt löjligt tänker vi fira ordentligt med brudarna! Så tagga för detta påhitt tjejer! :D
Nu ska jag äta lite och sen ta igen mitt missade cellospel (förresten hade d:t släppt när jag kom hem, men jag lyckades greja det alldeles själv! Stoltheten nådde en väldigt hög höjd)
/Vi höres hörrni! (:
Love<3
Jag vet inte om jag har sagt det, men upprepning sägs vara bra. Igårkväll hade jag taggat för massa cellospel ett bra tag, packade upp puddingen och insåg djupt besviken och deprimerad att 2 skruvar släppt och de andra var inte bra de heller. Ja tänka sej, hela cellon lät som den mest falsksjungandes person i hela Örby. Så ragnars mycket hade den sjunkit och jag fick gå och lägga mej utan att ha tatt en ton. Efter närmare reflektion kom jag fram till att jag inte ville vara utan detta instrument hela lovet så jag ringde min käre vän och lärare och lyckades fjäska såpass bra att jag inom loppet av 2 timmar satt på hans golv och tjötade och kollade på när han behandlade min cello. Och där satt jag i nästan en timme för ungefär så lång tid tog det att få den frisk, stackars lilla Theodor! Det var i vilket fall som helst en fin stund och man kanske kan tro att jag planerade in det där skruvsläppet just på lovet för den där veckovanliga stureenergin som jag brukar få. Men det var till max oigenomtänkt och händer det något med min bebis är jag välkommen hela veckan om jag så behöver. Och hur snällt var inte det på en skala? :) Honom tycker vi om, den lilla Schture! (:
Igår kom förresten Ida med en strålande ide! Vi har studiedag i början av mars och dagen innan är det internationella kvinnodagen, och bara för att det är så fruktansvärt löjligt tänker vi fira ordentligt med brudarna! Så tagga för detta påhitt tjejer! :D
Nu ska jag äta lite och sen ta igen mitt missade cellospel (förresten hade d:t släppt när jag kom hem, men jag lyckades greja det alldeles själv! Stoltheten nådde en väldigt hög höjd)
/Vi höres hörrni! (:
Love<3
Kommentarer
Trackback
