Nyårskonsert 2010.
Goder afton.
Mitt förnamn är Hanna gigantisk trött. Förnamnet var det alltså.
Jag är fortfarande uppe i varv efter en dag jag inte lär glömma än på ett tag. Redan vid 8 ringde klockan idag, och i och med att gårdagskvällen spenderades på ku kan ni få rätt om ni misstänker att det var en trött Hanna som släpade sej ur sängen.
10.00 påbörjades träningen inför kvällens bravader och jag insåg snabbt att jag skulle få en rolig dag med min notställspartner. Mina aningar var rätt till 110%! :) Efter bara ett par låtar var det första fikat och efter ännu en låt var det dags för lunch. Kooprativas potatissallad ska det vara! (:
Helt plötsligt var vi färdigövade och fick styla om oss och sen sitta vid ett bord i en och en halv timme och lyssna på ordvitsar från Per gånger 2 + violinisterna från Borås salongsorkester och till slut var det sista vattnet druckit, örhängena på plats och assbergssalen fullsatt. Då gick vi in och satte oss på de rumpvärmda stolarna. Det såg ut som att vi var på begravning allihop och i början fick jag ännu mer ledsamma känslor, eller mer panikartade när jag insåg att jag inte kunde en ett enda stycke smärtfritt. Det vill jag lova var jobbigt och jag ville inget hellre än att rusa därifrån. Tack och lov blev programmet mer Hannavänligt och det gick i vilket fall som helst relativt bra. Efter pausen hade en politiker prisutdelning (vänsterpartist till på köpet!) och det tog en hel halvtimme och till en början var jag uttråkad till max. Efter en stund gick det dock inte att låta bli att ha roligt och jag och Per satte igång att skriva massa skit på programmet och han ritade hjärtan och rymdskepp och jag vet inte allt. Kan tillägga att han hade mer oläslig handstil än jag och då är det illa. Ni skulle sett hur svårläst meningen "nej, ditt hår är skärt" var! Haha det var strålkastarna där ja.. Varma som den hetaste galax. Tillbaka till Per, så höll vi på att bryta ihop när tanten skulle ge pris till bästa lydnad..för hund. Men det sista drog hon ut på en stund och då började mannen bredvid mej härma en lydig människa, till slut höll vi på att ramla av stolarna båda två! :D Det är underligt.. De där människorna som man fastnar för sådär poff. Tänk bara.. Sören Renulf, Sture, denne Per Superskoj vad han nu mer hette.. Och alla är de mellan 50 och 65 (tror jag). Det måste vara det att man kan vara sej själv för att de är det, och man behöver inte oroa sej för missuppfattningar + att snubbarna har helt underbar humor! Vi var överens om att vi vill spela tillsammans igen, och jag kan garanetera er som var där att de gångerna jag log under kvällen var det Pers förtjänst. Så tacka honom för att jag inte bröt ihop när psyket var nära bristningsgränsen!
Det har varit en lång dag och jag är helnöjd med allt. Och det var skönt att jag fick göra så gott jag kunde och bara njuta av att få vara med i en orkester med massa instrument. Fantastiskt roligt! :D
Tack för mej och tack Per för notställsdelandet, penndelandet, hjärtat, humorn och hjälpen!
Glad påsk /Hanna den hjälplösa.
Mitt förnamn är Hanna gigantisk trött. Förnamnet var det alltså.
Jag är fortfarande uppe i varv efter en dag jag inte lär glömma än på ett tag. Redan vid 8 ringde klockan idag, och i och med att gårdagskvällen spenderades på ku kan ni få rätt om ni misstänker att det var en trött Hanna som släpade sej ur sängen.
10.00 påbörjades träningen inför kvällens bravader och jag insåg snabbt att jag skulle få en rolig dag med min notställspartner. Mina aningar var rätt till 110%! :) Efter bara ett par låtar var det första fikat och efter ännu en låt var det dags för lunch. Kooprativas potatissallad ska det vara! (:
Helt plötsligt var vi färdigövade och fick styla om oss och sen sitta vid ett bord i en och en halv timme och lyssna på ordvitsar från Per gånger 2 + violinisterna från Borås salongsorkester och till slut var det sista vattnet druckit, örhängena på plats och assbergssalen fullsatt. Då gick vi in och satte oss på de rumpvärmda stolarna. Det såg ut som att vi var på begravning allihop och i början fick jag ännu mer ledsamma känslor, eller mer panikartade när jag insåg att jag inte kunde en ett enda stycke smärtfritt. Det vill jag lova var jobbigt och jag ville inget hellre än att rusa därifrån. Tack och lov blev programmet mer Hannavänligt och det gick i vilket fall som helst relativt bra. Efter pausen hade en politiker prisutdelning (vänsterpartist till på köpet!) och det tog en hel halvtimme och till en början var jag uttråkad till max. Efter en stund gick det dock inte att låta bli att ha roligt och jag och Per satte igång att skriva massa skit på programmet och han ritade hjärtan och rymdskepp och jag vet inte allt. Kan tillägga att han hade mer oläslig handstil än jag och då är det illa. Ni skulle sett hur svårläst meningen "nej, ditt hår är skärt" var! Haha det var strålkastarna där ja.. Varma som den hetaste galax. Tillbaka till Per, så höll vi på att bryta ihop när tanten skulle ge pris till bästa lydnad..för hund. Men det sista drog hon ut på en stund och då började mannen bredvid mej härma en lydig människa, till slut höll vi på att ramla av stolarna båda två! :D Det är underligt.. De där människorna som man fastnar för sådär poff. Tänk bara.. Sören Renulf, Sture, denne Per Superskoj vad han nu mer hette.. Och alla är de mellan 50 och 65 (tror jag). Det måste vara det att man kan vara sej själv för att de är det, och man behöver inte oroa sej för missuppfattningar + att snubbarna har helt underbar humor! Vi var överens om att vi vill spela tillsammans igen, och jag kan garanetera er som var där att de gångerna jag log under kvällen var det Pers förtjänst. Så tacka honom för att jag inte bröt ihop när psyket var nära bristningsgränsen!
Det har varit en lång dag och jag är helnöjd med allt. Och det var skönt att jag fick göra så gott jag kunde och bara njuta av att få vara med i en orkester med massa instrument. Fantastiskt roligt! :D
Tack för mej och tack Per för notställsdelandet, penndelandet, hjärtat, humorn och hjälpen!
Glad påsk /Hanna den hjälplösa.
Kommentarer
Trackback
