Bloggen krachade..

..tro mej, det är sant! Den har inte fungerat på flera dagar.. Och det har varit skönt ;)
Jag hade dock skrivit ett inlägg som aldrig hann hamna här innan katastrofen skedde, så ni får lite gammal info också :)

I söndags sjöng vi i kyrkan och jag höll på att smälla av flera gånger. Nummer ett var när Sofia, Ida och jag skulle visa rörelserna till en sång vi varken kunde text eller rörelser till.. Det var sådär fasligt oigenomtänkt, men ganska spontant trots allt. Sen var det dags för ljuständning.. Jag fokuserade stenhårt på orgeln eftersom en figur med en hatt som var 3 meter i diameter kom fram och fläktade oss. Ja, det var en familjegudstjänst utan dess like! Och efter den blev det kyrkkaffe och pusskalas.. :)
Sen umgicks jag med den finaste Sara. Vi bakade bland annat muffins som var skitsnoffsiga! (: Och uppdaterade naturligtvis varandra om allt nödvändigt här i världen ;)

I måndags fick jag en ttd till bcg-vaccinationen och jag var livrädd. Men det gick bra, armen domnade bort lite och huden liksom spändes ut massa när hon gav injektionen och jag överledvde mot alla odds. Däremot hade jag klasskompisar som enligt dem själva höll på att dö av smärta.. Konstigt..

Igår var mycket bra. Hemtjänst, hemtjänst, lasarett. Och ni skulle veta vilka blickar jag fick i skene. Ja, folk liksom kollade snabbt, vände inom en sekund tillbaka huvudet och glodde med stora ögon på lilla mej. Helknasigt och jag kände mej lite mobbad, men hallå.. Jag tycker det är helt normalt att vila på de röda sofforna där i cafét, och det är ännu mer normalt att ha huvudet i sin handledares knä och att hon pillar en i håret. Ännu mer normalt är det att sitta bredvid en gammal gubbe som pratar skithögt. Ursäkta, jag behövde faktiskt den halvtimmen för jag var ganska trött.
Cellolektion och ensemble blev eftermiddagens underhållning och det gick super! :)

Idag var jag på dc redan klockan 7 fast jag fick börja 8. Men 3 timmar efter start bytte jag om och åkte på begravning. Den första detta år, och den var väldigt vacker. Det är inte utan att man saknar Faster Ingrid! Hon var så grymt härlig och hade en helt underbar personlighet. Efter minnestunden åkte vi hem och jag sov 2 timmar, för jag var något gräsligt trött. Och så grymt skönt det var att få sova lite! Amazing!
Familjen Fjantonsson kommer förresten hem idag! :D

Imorgon måste jag vara i skolan 9 för att läsa av ppd:t, och resten av klassen börjar 12.. Usch och fy vad den svider! :(

Vi höres :)
/Hanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0