hannapeterssooon

Solen lyser och jag funderar på en riktig lånpromenad, hade vart skönt att rena huvudet lite!
Denna veckans fredag spenderades i skolan och sedan med plugg för att anlända en halvtimme sent till kören. Och vi fick sjunga den där fina påsksången som jag gillar och sången i gospelhäftet som gick på tok för segt för såpass höga toner. Ida, Emma och jag höll på att svimma av syrebrist. Göran gästade oss och pratade och när det var färdigt fick vi smörgåstårta. I och för sej rester, men vi äter allt typ. Gott var det och det förstod 2 män som dissat oss för horred. De vände snabbt tillbaka ;) Nåväl, Johan L höll i en gissa-kändis-lek och jag kände hur tröttheten efter en mastig vecka kom smygandes. Resten av aftonen var jag halvt utslagen och ni trodde säkert att vi vann den där tävlingen men tyvärr. Gustaf skulle kommit aningens tidigare. Cicci segrade i vilket fall som helst och Sofia tyckte vi skulle köra igång aftonbönen. Dagen till ära syntes bebbemagen och hon luktade som en av mina gamla favoritlärare, jag blev nostalgisk! LillSofia släppte också spärren igår. Vi var stolta och glada båda två! :) Tillbaka till aftonbönen så fick jag smått panik då vi hade bönering och jag trodde jag avbrutit den ena broder lång, men tack och lov var det inte så. Annars var det fint som vanligt. Jag gillar det där lugnet, det är skönt! Sen åkte de spelande bröderna hem, musiken tystnade och tjötet sattes igång. Så där satt jag vid min soffkant och halvsov till klockan 1 kanske.. Ganska sent efter en tuff vecka men till sist gav vi oss. Dagboksskrivandet tog aslång tid, jag somnade varannan minut, så runt 3 kunde jag somna på riktigt.

Halv 2 åt jag frukost och sen har det varit lite vemodigt här hemma. Min mor har fått för sej att resår och sånt släpper i kläder när de inte används. Därför är hon just nu mitt uppe i total utrensning av mina (MINA) kläder jag hade som liten. Det är otroligt sorgligt faktiskt. Man ser sin barndom fladdra förbi och så pluppar massa fina minnen upp i hjärnan och nostalgin bubblar över. Dessutom läste jag i förmiddags ut "Oönskat liv" och är om möjligt mer bebbe-önskande än tidigare. Då blir det ju inte direkt lättare av att hon som satte en till världen skickar iväg lagret.
Alltså ligger jag här i mina föräldrars sängar med berg av bebis och småbarnskläder runt mej. De absoluta favoritplaggen som jag var tvungen att fota för min svåra sorg ;) Och hur mkt kläder har man som lillskit egentligen? Hundra gånger mer än nu, fast så skulle det ju räcka till 5 ombyeten per dag också, iaf om man hette Hanna.. Så jag tänkte bjuda er på ett litet minikik i min gamla garderob och överskriften till detta inlägg handlar just om det här.. Jag kommer faktiskt inte i de där paltorna längre för jag är ganska stor mot vad jag varit. Livet rullar och det är bara att inse.. Förnyelsens tid är alltså här :)







Puddingen själv











Och sist.. Favoritplaggen samlade..



Hoppas ni får en bra dag!
Kram (: