Hanna VS micron.
Helgens händelser före anledningen till rubriken. Dålig bloggare är vad jag är.
Söndagen var en bra dag. Först spelade jag cello och sen tillbringade jag tipp-topp-timmar med Sara! Lovely trots att hon inte direkt har några höga tankar om mej ;) Hahaha jag håller inte direkt med om hennes adjektiv(?) men sen får man väl bjuda på sej själv. (menat till Viktoria)
Igår var en stor dag i mitt liv. Jahaja, äntligen sattes den gröna skylten fast igen. Man ler ju bara man tänker på det! :) Och tro det eller ej, aldrig någonsin har jag kört bättre! Jag satt där och lekte proffs med den rosa rattmuffen, visserligen glömde jag vad jag höll på med så ofta att min far enbart koncentrerade sej på hastighetsmätaren men det var fantastiskt! Och när vi överlevt cirkus 7 mil var vi nöjda. Det vill säga, jag ville inte göra vänstersväng in till willys, det räckte med att jag först i kön vid frölisch fick kärringstopp ;) Men.. det var också det enda! Nu är det helt okej att följa med, så varsegoda och boka tid! :)
Så till inläggets rubrik.. Jag förstår inte, det går bara inte! Vi klaffar inte någonstans! Men hemma har det aldrig skett såna olyckor som det gjort sen jag började i hemtjänsten. Idag har jag hunnit med två stycken.. Hos samma person.. Pinsamt! Jag började dagen med kamp mellan mej och micron, jag förlorade. När den plingade var kalkonpaketet en ballong som höll på att smälta, well done! Rekomenderas att testas faktiskt, lite småcoolt ;) Sen var det gelen som skulle vara till maten som jag fick att koka.. Den var saft när värmningen var klar. Jag säger då det.. Som när jag värmde kaffe och när jag tog ut koppen fanns inget kvar i den, nej allt fanns överallt, utom i koppen. Mycket kan hända, man lär sej inte alls på sina misstag! Dagens microhändelser har jag blivit mobbad för resten av dan.. Min handledaree och jag har en fin relation skulle man kunna uttrycka det ;) Förresten åker vi till ishotellet i vinter.
Snart är det dags att pysa till bussen och ladda energin för cellospel, underbart! :) Och efter det blir det kalufsklipp och trevligheter med Ullebulle! Sånt gillar vi! (:
Och så hopppas jag att jag får sova i natt. Förra natten somnade jag 5 och klockan ringde 6, strålande!
Vi håller också tummarna för att Gustaf ska få vikarieat i hemtjänsten! :)
Ha det super
Kärlek
Hanna
Söndagen var en bra dag. Först spelade jag cello och sen tillbringade jag tipp-topp-timmar med Sara! Lovely trots att hon inte direkt har några höga tankar om mej ;) Hahaha jag håller inte direkt med om hennes adjektiv(?) men sen får man väl bjuda på sej själv. (menat till Viktoria)
Igår var en stor dag i mitt liv. Jahaja, äntligen sattes den gröna skylten fast igen. Man ler ju bara man tänker på det! :) Och tro det eller ej, aldrig någonsin har jag kört bättre! Jag satt där och lekte proffs med den rosa rattmuffen, visserligen glömde jag vad jag höll på med så ofta att min far enbart koncentrerade sej på hastighetsmätaren men det var fantastiskt! Och när vi överlevt cirkus 7 mil var vi nöjda. Det vill säga, jag ville inte göra vänstersväng in till willys, det räckte med att jag först i kön vid frölisch fick kärringstopp ;) Men.. det var också det enda! Nu är det helt okej att följa med, så varsegoda och boka tid! :)
Så till inläggets rubrik.. Jag förstår inte, det går bara inte! Vi klaffar inte någonstans! Men hemma har det aldrig skett såna olyckor som det gjort sen jag började i hemtjänsten. Idag har jag hunnit med två stycken.. Hos samma person.. Pinsamt! Jag började dagen med kamp mellan mej och micron, jag förlorade. När den plingade var kalkonpaketet en ballong som höll på att smälta, well done! Rekomenderas att testas faktiskt, lite småcoolt ;) Sen var det gelen som skulle vara till maten som jag fick att koka.. Den var saft när värmningen var klar. Jag säger då det.. Som när jag värmde kaffe och när jag tog ut koppen fanns inget kvar i den, nej allt fanns överallt, utom i koppen. Mycket kan hända, man lär sej inte alls på sina misstag! Dagens microhändelser har jag blivit mobbad för resten av dan.. Min handledaree och jag har en fin relation skulle man kunna uttrycka det ;) Förresten åker vi till ishotellet i vinter.
Snart är det dags att pysa till bussen och ladda energin för cellospel, underbart! :) Och efter det blir det kalufsklipp och trevligheter med Ullebulle! Sånt gillar vi! (:
Och så hopppas jag att jag får sova i natt. Förra natten somnade jag 5 och klockan ringde 6, strålande!
Vi håller också tummarna för att Gustaf ska få vikarieat i hemtjänsten! :)
Ha det super
Kärlek
Hanna
Kommentarer
Trackback
