Mjöl på nosen.
Goder afton, en vecka i förskott! :)
Galet vad tiden går, alldeles hopplöst att försöka hänga med! Veckan har börjat med thoraxskador & galna julkalendersinspelningar. Igår var det en lång dag i skolan. Karaktärsämnena går att göra riktigt roliga faktiskt så det gillas, däremot 4 timmars rast & en retoriklektion för eget arbete efter det. Njae, tur att man då har gamla klasskompisar att diskutera med! På kvällen skrev jag det hyllnningstal jag tydligen ska hålla nästa vecka. Till vem kanske du undrar, jo det ska jag säga dig. Till Sture, min cellolärare, extrapappa, vän helt enkelt! Det blir kalas! :)
Startade denna dag med cellolektion, julavslutningsplanering, föredrag & fortsatte med nakenbadsmeriter, soffmys & all denna sjukvårdsteori.. När jag kom hem tänkte jag vara superduktig & plugga bra till morgondagens frakturprov. För cirkus en halvtimme sen väckte mamma mig, då hade jag sussat sött ett par timmar istället. Och så gick det med det pluggeriet! Det blev pepparkaksbak så jag dissade frakturerna ännu en stund. Man bakar ju trots allt inte sådana bruna, små sötsaker varje dag!
Förresten, när jag kom traskandes från bussen i eftermiddag möttes jag av glada skratt. Det var grannbarnen som var ute & åkte pulka i säsongens första snö. Om jag log? Mm, jotack! Speciellt inombords, jag blev så nostalgisk & varm i hjärtat. Tänk när det var vi som slog ihjäl oss i skogarna när vi krachade in i träden. Åh, jag saknar't, just den barnsliga omedvetenheten(?) om tid & rum, omgivning & uppfattningar. Det var enkelt & fantastiskt fint! :)
Galet vad tiden går, alldeles hopplöst att försöka hänga med! Veckan har börjat med thoraxskador & galna julkalendersinspelningar. Igår var det en lång dag i skolan. Karaktärsämnena går att göra riktigt roliga faktiskt så det gillas, däremot 4 timmars rast & en retoriklektion för eget arbete efter det. Njae, tur att man då har gamla klasskompisar att diskutera med! På kvällen skrev jag det hyllnningstal jag tydligen ska hålla nästa vecka. Till vem kanske du undrar, jo det ska jag säga dig. Till Sture, min cellolärare, extrapappa, vän helt enkelt! Det blir kalas! :)
Startade denna dag med cellolektion, julavslutningsplanering, föredrag & fortsatte med nakenbadsmeriter, soffmys & all denna sjukvårdsteori.. När jag kom hem tänkte jag vara superduktig & plugga bra till morgondagens frakturprov. För cirkus en halvtimme sen väckte mamma mig, då hade jag sussat sött ett par timmar istället. Och så gick det med det pluggeriet! Det blev pepparkaksbak så jag dissade frakturerna ännu en stund. Man bakar ju trots allt inte sådana bruna, små sötsaker varje dag!
Förresten, när jag kom traskandes från bussen i eftermiddag möttes jag av glada skratt. Det var grannbarnen som var ute & åkte pulka i säsongens första snö. Om jag log? Mm, jotack! Speciellt inombords, jag blev så nostalgisk & varm i hjärtat. Tänk när det var vi som slog ihjäl oss i skogarna när vi krachade in i träden. Åh, jag saknar't, just den barnsliga omedvetenheten(?) om tid & rum, omgivning & uppfattningar. Det var enkelt & fantastiskt fint! :)
Sometimes I wish I was back.
/Hanna :)
Kommentarer
Trackback
