hannapeterssooon

Imorse var det tänkt att jag skulle ha jordens goaste morgon med mej själv. När vaknar jag? En kvart innan bussen skulle gå, det blev stress & bil istället. Förhoppningsvis har jag inte gått i sömnen, ett beteende jag äntligen förstått har att göra med varför saker ligger på konstiga ställen. Ibland är jag hopplös!

Nåväl, just nu bestämdes det att Andreas hänger med mej hela långa dagen på mina upptåg, det blir nog kanon! I övrigt varade "skoldagen" en timme idag, soft!

Så nu har jag ägnat en stund åt att vara nostalgisk. Ibland fylls mina ögon av en lyckotår, ibland skrattar jag högt, ibland förlorar jag mej själv i minnena. Det är det som händer så jag får fram Pappas gamla album med foton som väcker minnen, massor av minnen. 

Det är så, att jag haft en fantastisk barndom som jag är otroligt tacksam över. Om psykologikursen jag läst har rätt är det barndomen som formar ens personlighet & jag tror det är så. Min omgivning har gett mej uppmärksamhet & peppning att vara den jag är & det kanske är därför jag idag mår så bra som jag gör? I think so! :)

Så här får ni ta del av ett par bilder, scannern är inte min bästa vän idag, så jag låter honom sova lite.