Då tårarna sprutar..
Milda Matilda, kommer aldrig det där lovet?
Ikväll har jag hunnit rehabilitera mej en aning, Kirk Franklin är mer hannavänlig musik & jag är mer normalt trött än jag var igår. Om ni inte förstod det, oförklarligt jobbigt hade vi det igår. Den där lektionen gav nästintill minnesluckor & akuta chocktillstånd, det var förskräckligt. Kvällen blev inte bättre, de stackars frågorna tog hemskans mycket tid att besvara då jag fick läsa om & om igen för att förstå någonting, & etiken, den ska vi bara inte prata om!
Etikprovet var dock positivt ur en aspekt.. Vår lärare låg på bordet & skrattade & så även vi. Ja, denna skoldag har varit något i hästväg. Först ett prov fullt av skratt & bekymrade hjärnor som inte förstod någonting alls (däribland min) sen ytterligare 3 timmar skallskador på latin. Carina använder en pedagogik vi aldrig sett maken till & vi är fortfarande alldeles förstummade.
Nu i afton har vi spelat orkester länge & väl. Det känns inte som att det är sista rycket nu, men det är det. Om 8 månader lämnar jag Kunskapens hus, det är knasigt om något. Nästa vecka fyller mitt körkort för övrigt ett halvår, vart tog den tiden vägen?
Bilder från i söndags har jag lovat. Det blir tyvärr inte så många, dels för att jag inte plåtade så mycket, men också för att jag är inne i en liten anti-fota-period som jag inte riktigt kan lokalisera uppkomsten till. Förmodligen beror det på att jag gillar att fota utomhus & där regnar det mest. Inomhusfotografering har jag aldrig lärt mej att uppskatta riktigt.. Men nåväl, söndagen var en kalasfin dag i dubbel mening & vi firade alltså Annas första 5 år på jorden! :)
Ikväll har jag hunnit rehabilitera mej en aning, Kirk Franklin är mer hannavänlig musik & jag är mer normalt trött än jag var igår. Om ni inte förstod det, oförklarligt jobbigt hade vi det igår. Den där lektionen gav nästintill minnesluckor & akuta chocktillstånd, det var förskräckligt. Kvällen blev inte bättre, de stackars frågorna tog hemskans mycket tid att besvara då jag fick läsa om & om igen för att förstå någonting, & etiken, den ska vi bara inte prata om!
Etikprovet var dock positivt ur en aspekt.. Vår lärare låg på bordet & skrattade & så även vi. Ja, denna skoldag har varit något i hästväg. Först ett prov fullt av skratt & bekymrade hjärnor som inte förstod någonting alls (däribland min) sen ytterligare 3 timmar skallskador på latin. Carina använder en pedagogik vi aldrig sett maken till & vi är fortfarande alldeles förstummade.
Olivia, Johanna & jag drog sen till Kinna & käkade & hade det mysigt. Dessutom fick jag finfin kritik för min bilkörning vilket jag inte är bortskämd med. Men det gladde mej att höra att jag hanterade Johannas bil bättre än de andra som testat, slå den ni!
Efter detta var det dags för Marialektion igen. Till skillnad från igår sprang hon inte runt & lekte Kristel & kurragömma, men vi skrattade ändå. Något hysteriskt! Olivia & jag kunde inte hindra det. Tårarna sprutade som aldrig förr & vi skrattade tills vi fick ont i magen. Oj vad jag kommer sakna att ha någon som förstår min humor nu när tjejerna drar iväg en månad. Är det några som kan konsten att göra allt roligt är det väl vi, Olivia & jag? Ja käre tiders.. Som vi har skrattat denna höst, helt vansinnigt, vem vet, hjärnan kanske flyter ut genom öronen snart? Om trycket blir för högt förstås, då får vi rikta näsan mot naveln & ta en urinsticka under nosen. Vi är skadade.
Vi kollade sen på en film om depressioner, men den var så deprimerande så de flesta kikade nog inte alls. Däremot hade vi betygsnack med Berit & det var då sannerligen icke deprimerande. Förbluffande att den kursen varit på 200 poäng, det känns inte som vi gjort någonting alls..
Nu i afton har vi spelat orkester länge & väl. Det känns inte som att det är sista rycket nu, men det är det. Om 8 månader lämnar jag Kunskapens hus, det är knasigt om något. Nästa vecka fyller mitt körkort för övrigt ett halvår, vart tog den tiden vägen?
Bilder från i söndags har jag lovat. Det blir tyvärr inte så många, dels för att jag inte plåtade så mycket, men också för att jag är inne i en liten anti-fota-period som jag inte riktigt kan lokalisera uppkomsten till. Förmodligen beror det på att jag gillar att fota utomhus & där regnar det mest. Inomhusfotografering har jag aldrig lärt mej att uppskatta riktigt.. Men nåväl, söndagen var en kalasfin dag i dubbel mening & vi firade alltså Annas första 5 år på jorden! :)
Man måste alltid vara en smula barn för att vara verkligt vuxen.
Olivias & min livsfilosofi.
/Hanna :)
Kommentarer
Trackback
