Det bubblar över..!

Ibland önskar jag att jag redan var pensionär, då hade jag haft tid för allt viktigt, som att blogga!

Till att börja med måste jag be om ursäkt för min dåliga uppdatering, alltid finns det något som måste göras. Igårkväll jobbade jag förresten, det var första gången sen i mitten av augusti & tro´t eller ej, jag mindes alla namn!

Vad har mer hänt? Vi går ju i skolan om dagarna klart, & nu när vi är minklass flummas det för fullt. Olivia & jag får väl ta på oss skulden för det mesta. Igår bröt vi oss in på en balkong med ett paraply, vi kastar godis, skrattar oss sönder & samman & har hysteriskt roligt med Ernst Svensson. Får ni en vänförfrågan från honom på facebook så acceptera! ;)

Min pappa uttryckte igår att jag borde växa upp & sluta vara så omogen. Han syftade då på Ernsthistorien. Vad min käre far inte förstår är att jag är mer mogen än någonsin tidigare. Utåt sett kanske det inte ser ut så & jag förstår vad han syftar på. Men faktum är att det är alldeles sant, jag förstår mer & mer av livets pussel & ser världen ur en klar, optimistisk synvinkel. Ja, det är sant, jag lär mej mer för varje dag om hur jag ska förhålla mej till omvärlden vad gäller allt mellan matlagning & vänskap. Kanske framförallt det där sista, jag har de senaste dagarna fått upp ögonen för hur stor kraft det ligger i förlåtelse & att verkligen lämna tråkigheter bakom sej. Egentligen har jag nog aldrig ältat något, men nu förstår jag vikten av att förlåta också dem som inte bett om det. Tro mej, det jag känner kan förklaras med ett ord ~ Befrielse!

En annan sak jag bara måste få berätta! Det var en stor dag i tisdags. Traditionsenligt hade jag en kvalitétsstund med Sture & vi satt & småpratade som vanligt. Denna gång om Nipponklubben & all den knasiga fantasi jag råkar blivit född med. Så föreslog min gamle vän att jag borde satsa på en clownkarriär. Det slog ner som en blixt från klar himmel, det är precis vad jag ska göra. På senare tid har jag varit skeptisk till sjuksköterskejobbet eftersom pappersarbete inte är något som lockar mej skarpt. Istället tror jag fortfarande på fullaste allvar att jag ska jobba med att hjälpa sjuka barn, men på ett sätt som passar mej mycket bättre än att sticka nålar i dem. Ja, som lekterapeut eller något liknande. Tänk att få ge barn en guldkant trots tillvaron genom att få vara sig själv & genom att använda en stor dos fantasi & kärlek.
Sture är en ängel, sanna mina ord!

Eftersom jag är så glad & tacksam för alla de gåvor jag får, mina vänner är levande exempel, tycker jag det passar finfint att publicera ett par bilder från No Limits gospelkonsert i Göteborg för en sisådär 4 veckor sen.
Gospel är glädje. Glädje är en gåva. Gåvor är från Gud.













Glädje kommer lastat!
/Hanna :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0