Då natten väntar på att jag ska somna.
Gott folk, hoppas ni mår fint!
Det gör inte jag. Eller jo. Eller nej. Jag vet inte.
Det gör inte jag. Eller jo. Eller nej. Jag vet inte.
I vilket fall som helst ligger jag nerbäddad i min säng bredvid Arthur med onyttigheter i magen & ett par tårar fattigare. Just nu försöker jag bestämma om jag ska skylla det där saltvattnet på den precis sedda filmen "Fireproof", enorm trötthet, kvinnliga månadshormoner eller något annat?
Det känns som jag de senaste dagarna mest bara frusit & känt mej mer eller mindre oduglig. Orkestern idag var bättre än jag trodde, det var frihet. Imorgon är en annan dag, imorgon är jag ledig.
Den riktiga Hanna gömmer sej ikväll, hon kommer tillbaka, det vet jag, väldigt snart. Men ikväll är en sådan kväll då jag sätter pennan i dagboken, den är bättre på uttryck & bearbetning än bloggen.
Om ni inte har sett Firproof bör ni göra det by the way. Den är otrolig! Aftonens sång hämtar vi därifrån:
It's who I'm.
/Hanna
Kommentarer
Trackback