Hösten, stressen, livet in på skinnet.
Sant är det, till och med bokstavligt!
Denna vecka är som jag misstänkt förfärligt hektisk, till och med värre än jag förutspått.
Ungefär såhär ser det ut:
Igår: Skola-lång dag, plugg, städ, speedwalk-milen, fotopyssel, övning för helgen.
Idag: Skola, cellolektion, lasarettsbesök, hemma en snabbis för mat & plugg, tjejkväll i Kinna, fortsatt plugg.
Imorgon: Skola-extremt lång dag, annat plugg, skriva artikel före deadline, ordna med foton.
Torsdag: Skola, konfaträff, övning med konfaledarna, hemligt nattligt uppdrag som lär resultera i utebliven sömn.
Fredag: Skola, fixa det sista inför helgen, träna solovers, evntuellt lovsångsmässa eller något annat trevligt.
Lördag: Tjejmys+förberedelser, Konfirmation, Konfirmationskalas, sova hos Sofia.
Söndag: Högmässa, kyrkkaffe, förhoppningsvis gospelkonsert i Göteborg.
Förstår ni varför jag dricker kaffe?
Idag hände något jag inte riktigt räknat med. Vi laddade med lite mördarsms inför EKG-tagning på lasarettet och hade det allmänt chill. Men när Rebecka & jag väl kom in i rummet & Maria började instruera hur alla elektroder(?) skulle placeras blev jag jätterädd & mådde inte alls bra någonstans. Visserligen gick allt bra & våra hjärtan slog som de skulle, men jag kände ett väldigt starkt obehag utan att kunna sätta fingret på varför. Inte där när man låg med massa sladdar kopplade lite här & var över kroppen i varje fall. Nu kanske jag börjar se mönster & ryser bara jag tänker på det.
Nu till matpåfyllning, lite snabbplugg & eventuell halshuggning eftersom jag inte hunnit skriva ner tjejernas medely!
Ett stort Tack till dagens räddare ~ Rebecka! :)
Vi ses!
/Hanna, alltid på g.
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Du är ju sötast ever!!! <3
Postat av: Hanna->Rebecka :)
Söt kan du vara själv! :)<3
Trackback
