hannapeterssooon

Gårdagen var alltså en downdag, jag har nog en sådan i halvåret ungefär. Faktiskt är det inte oftare. Nej, just därför blir jag så konfunderad varje gång det händer & förstår inte riktigt vad för sjukdom jag drabbats av. Tacksam till tusen är jag över min psykiska hälsa, jag har sett alldeles för mycket åt andra hållet. Glad kan jag konstatera att jag fått gåvan att slippa gå runt med tunga tankar & istället fötts som en ganska tuff kvinniska psykiskt & med hemskt lite långsinthet, det är gött! :)

Idag är jag alltså ledig. Imorse vandrade jag en mil då jag vaknade, det ska man inte göra om man heter Hanna och har blodtryck under 100 ;) Sen har jag läst dagboksinlägg från lucian bland annat & suttit & småfnissat för mej själv. Då jag lite senare hittade gamla filmklipp som jag laddat upp på fb skrattade jag i högan sky. Hörrni, det är sant, I'm back! :)

Lite, lite plugg har jag sysslat med. Det var mycket roligare att äta glass i det vackra vädret, köra lite bil & besöka smultronlandet för kanske sista gången denna säsongen? Men det gör inget, jag är så glad, så glad ändå. För när man tänker efter, så är livet alldeles för kort för att bara gå runt & tjura som vissa tjommar gör. Istället gillar jag att sitta här & bara le åt allt vackert i mitt liv. Alla underbara vänner, galna upptåg & supermysiga tjejkvällar. Det handlar om att lära sig se allt från den ljusa sidan & som det så vackert står hos alla gamla "Lär dig livets stora gåta. Älska, glömma & förlåta!". Det är så sant! :)