Adjö.

Det här är fruktansvärt. Raktigenom fruktansvärt.
 
Det senaste dygnet har jag mest bara gråtit & gråtit. Den senaste veckan har innehållit en bedrövlig mängd av det jag avskyr allra mest. Ordet hejdå, den hemska innebörden av avsked. 
 
Först nu har jag insett den enorma gåvan jag har i min familj, släkt & vänner. Bamsekramarna har varit många & saltvattnet runnit. Idag klarar jag nästintill inte av att vistas i närheten av mina päron utan att börja storlipa. Jag har nu förstått hur oerhört många fina människor jag välsignats med, hur stor kärlek som omger mig varje dag. Det är först när man står inför en skilsmässa som man förstår. Jag förstår plötsligt vad jag ska överleva ett helt år utan. Det gör ont, det gör så vansinnigt ont. Tårarna fortsätter rinna..
 
 
/Hanna, skåning inom kort.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0