hannapeterssooon

Åh, känslan av ett ännu oskapat blogginlägg har jag nästintill glömt av..

 

Det är så märkligt det här. För en & en halv vecka sedan grät jag som en tok & ville bara åka ifrån stället där alla pratar "grötska", jag såg ingen årslång framtid med människorna jag bor ihop med & jag kunde för mitt liv inte begripa varför jag valt detta.

 

Nu är det annorlunda. Förvisso saknar jag alla er därhemma massor fortfarande. Men, de settlersspelande killarnas diskussion från köket klingar plötsligt helt naturligt i mina öron & jag går inte omkring med ständigt påträngande gråt längre. Igår skypeades det med vackraste kvinnan i världen, vi skrattade istället för att gråta, & det är så jag gör numera. 

 

Den Hanna som till en början vandrade omkring som jordens lugnaste person har lagts på hyllan & äntligen är jag tillbaka som den jag verkligen är. Det känns skönt! :)

 

I helgen hade jag som skrivet Syster här vilket var fantastiskt härligt. Vi var bland annat på gudstjänst i Örkelljunga missionshus, ett ställe jag förälskade mig i direkt. Allt stämde överens med den bild jag har av äkta församlingsliv! :)

Den kommande helgen inbjuder Backebo hofv till en exklusiv fest för vårt gäng, & sen på lördag kommer ett obestämt antal godingar hemifrån & stannar helgen ut. Just nu ser jag alltså framemot helgen supermycket! Ändå lever man i nuet, & idag innebär det uppstart av praktik bland annat. Oscar, Emma & jag kommer förhoppningsvis få jobba en dag i veckan med missbrukare & nattvandring. Om det låter spännande? Yeah, yeah, yeah! :)

 

Nu är det alldeles strax lunchdags på Strandhem. Så snart jag känner att jag har tid uppdaterar jag mer från dagarna innan vi började här, det hände massor roliga saker då! Men, ni får här en glimt från min Morbrors kalas på min familj & ett par av mina oslagbara kusiner, människor jag bär med mig varje dag! :)