hannapeterssooon

En helg har gått, första ledigheten denna termin alltså. Studenten känns galet långt bort, men ändå hiskeligt nära. I det mörka januari kan jag inte för mitt liv begripa hur jag ska överleva ända till juni, men det går nog. Så vad har jag hittat på i helgen för att återvända till verkligheten?

I fredags kväll var det dags för julgransplundring i hemförsamlingen. Otroligt gosigt påhitt måste jag erkänna. Mysigt folk, juligt käk, fina skratt till lustiga sånger & höjdpunkten ~ juldansen. För er som troget följer här kanske ni minns Örby församlings långdans? Julgransdansen är ännu bättre! Fantastiskt roligt & varmt! ;)
Drog efter denna uppfinning vidare till Kinna på ku-start. Ku, åh, ku! :) Aftonen avslutades på donken med gamla fina kändisar som typ Viktor & Oscar som kommer hänga med oss mer nu, uppskattat!

Nicole & Martina börjar bli stora & bjöd igår på 20-årspartaj i Horred. Det var mycket trevligt & kamerafritt vilket jag läskigt nog uppskattar! Paulina min fina kompanjon på längden & jag hade kvalitetstid i källaren, slog våra kloka huvuden ihop ännu en gång, härligt! På hemvägen åts glass på en mack lite halvt mitt i natten & inofficiellheter beskådades. Spännande dag! :)

Nu är jag just hemkommen från en vansinnigt kalasbra afton med min kära kusin Viktoria. Vi har inte setts sen mitten av december då hon dissade julen med mej & drog till Kenya, så ni må tro att vi var i behov av en rejäler kväll. Den satt alldeles perfekt, sanna mina ord.

Kommande vecka börjar praktiken, jag bävar. Nu när man vant sig vid cirkus 4 timmar/skoldag & plötsligt ska jobba 9 timmar om dagen, nej, det känns faktiskt olustigt. Dessutom när en viss liten jag riskerar att svimma titt som tätt. Det är ett faktum, jag är i behov av lov! ;)

Nu, deep Hanna, deep. Rubriken säger hälften av det jag känner för tillfället. Jag vet inte vart jag vill komma, vad det är jag ska sätta ord på, bara att det inte fungerar just nu. Mitt huvud är som ett ända stort outrett nystan med massor knutar. Egentligen vet jag inte vad de innehåller & det är väl det som är mest märkligt.

Människor överallt har börjat fråga "och vad ska du göra till hösten?" & det ger mej mer & mer panik för varje gång orden uttalas. Usch, det är sannerligen stressande, speciellt när man har alltför många alternativ att välja mellan! Ikväll har jag förresten till på köpet drabbats av djup chock, det är som att det mesta höjer blodtrycket & pressen, jag gillar det inte. Mitt i detta brutala varvtal i nervsystemet känner jag ett lugn.

Idag har jag pratat med en stabil kvinna som blev änka för ett par dygn sedan efter ett 53-årigt äktenskap(53 år, alltså, fattar ni?!). Då kände jag mig lite i underläge, inte nog med att hon bar på så mycket mer än jag, hon var också tusen gånger lugnare.

Som sagt, jag vet inte vad jag vill komma med dessa rader, mer än att bloggen är svårhanterlig för min del, den har varit de ett par dagar i varje fall. Hojoj, det inte lätt när man ska börja använda hjärnan inte.. Innan jag kan dela med mig av mina tankar på den lilla rosa måste jag väl få ordning på dem själv först? Eller?