If it wasn't for the nights.
Med tanke på mitt humör i denna stund borde jag kanske genast stänga av datorn & dra täcket över huvudet. Istället protesterar jag vilt.
Nej, så farligt är det inte, mina ögon är fortfarnade blå & jag är lugn som en filbunke. Men jag är ändå ledsen & jag har saker som måste komma fram på bloggen.
Den senaste tiden har jag förstått att vissa personer anser sig känna mig utan & innan, därför att de läser min blogg. Vissa personer tror att mitt liv går att läsa som en öppen bok & att allt jag gör blottas totalt på den lilla rosa. Sorry, men ni har mycket fel.
Till viss del har dessa personer rätt. En del går att läsa här om det som händer i mitt liv. Men i det stora hela är det egentligen ingenting, det händer så mycket som inte nämns ett dugg här. Visste ni till exempel att jag satt i ett växthus hela kvällen igår med fondue & gos? Ett fruktansvärt dåligt exempel, men ändå en liten hint..
Givetvis värmer det mitt hjärta att människor uppskattar min blogg, men det gör mig jätteledsen när folk nöjer sig med det, för att de "redan vet allt" om mig. Då personer struntar i att fråga hur jag mår därför att det "får de veta sedan ändå". Min blogg är inte till för att ersätta mitt sociala liv, tyvärr kanske vissa ser det så.
Jag hoppas inte att någon tagit illa åt sig av detta, min reaktion är bara ett bevis på att sociala möten, konversationer & samtal betyder oerhört mycket mer för mig än en hög läsarstatistik.
Så, då var det färdigskrivet. Nu väntar en Sofiadejt via telefon innan jag övergår till dagboken. Idag kommer det bland annat stå om hur glad jag blev över att träffa Sture igen, han är en äkta vän, en som inte nöjer sig med att läsa min blogg! Idag gratulerar vi honom också till en mer än välförtjänt pension! :)
/Hanna, tacksam för sina vänner.
Nej, så farligt är det inte, mina ögon är fortfarnade blå & jag är lugn som en filbunke. Men jag är ändå ledsen & jag har saker som måste komma fram på bloggen.
Den senaste tiden har jag förstått att vissa personer anser sig känna mig utan & innan, därför att de läser min blogg. Vissa personer tror att mitt liv går att läsa som en öppen bok & att allt jag gör blottas totalt på den lilla rosa. Sorry, men ni har mycket fel.
Till viss del har dessa personer rätt. En del går att läsa här om det som händer i mitt liv. Men i det stora hela är det egentligen ingenting, det händer så mycket som inte nämns ett dugg här. Visste ni till exempel att jag satt i ett växthus hela kvällen igår med fondue & gos? Ett fruktansvärt dåligt exempel, men ändå en liten hint..
Givetvis värmer det mitt hjärta att människor uppskattar min blogg, men det gör mig jätteledsen när folk nöjer sig med det, för att de "redan vet allt" om mig. Då personer struntar i att fråga hur jag mår därför att det "får de veta sedan ändå". Min blogg är inte till för att ersätta mitt sociala liv, tyvärr kanske vissa ser det så.
Jag hoppas inte att någon tagit illa åt sig av detta, min reaktion är bara ett bevis på att sociala möten, konversationer & samtal betyder oerhört mycket mer för mig än en hög läsarstatistik.
Så, då var det färdigskrivet. Nu väntar en Sofiadejt via telefon innan jag övergår till dagboken. Idag kommer det bland annat stå om hur glad jag blev över att träffa Sture igen, han är en äkta vän, en som inte nöjer sig med att läsa min blogg! Idag gratulerar vi honom också till en mer än välförtjänt pension! :)
/Hanna, tacksam för sina vänner.
Kommentarer
Trackback
