hannapeterssooon

.. och kände att jag behövde slänga upp något nytt här ändå! ;)

Ni får därför ta del av dagens reflektion som finns i exakt samma version på bibelskolebloggen, men ändå..! Det är viktiga grejer! Så.. Var så god & läs! :)

Yehaaa! Äntligen får jag skriva en hel roman utan att någon klagar! ;)

Det finns så många intryck man skulle kunna reflektera över, flera tusen ögonblick faktiskt. Det får bli ett par, med tanke på skribents & läsares överlevnad..!

Första punkten får bli något om det vi är här för, mission. Tyvärr känner majoriteten av vår klass att vi är med om så mycket att det blir svårt att få in den mängd Gud vi är vana vid. Samtidigt kan jag känna att ett leende från en människa kan vara lika innehållande som en predikan ibland! Jag tror jag återkommer mer till senaste meningen lite längre fram i reflektionen här.

Vad gäller Gud & andlighet & sånt, så har jag mest varit arg på mej själv på den fronten denna resa. Den senaste månaden har jag varit med & bett för två mänskligt sett obotliga personer. Båda har blivit helade. Trots att jag bad & inte förväntade mig svar! Givetvis blir jag väldigt glad när jag inser Guds makt, men jag känner också ilska & frustration. Det kanske bara är jag som kämpar med min begränsade hjärna, men jag vill ändå uppmana er att tro när ni ber! Det har hänt mycket i bönen under vår tid här, & mer kommer. Det är så maffigt, & borde i själva verket inte vara alls förvånande! Glöm aldrig att Gud kan göra ännu mer än vad du ber om!

Det som jag kanske kommer minnas mest från Etiopien är som jag misstänkte möten med människor. Jag har fått fler pussar & kramar än vad som behövs för en hel livstid! Personligen är det dessutom möten med barn som berör mig allra mest. Det finns speciellt två tjejer jag kommer bära med mig i hjärtat. Om jag inte minns fel har Rakel berättat om dem redan. De är i varje fall föräldralösa & undernärda från en by långt bortifrån & kan ingen amarinja. Ändå är det de två som breddat mitt perspektiv på kärlek. Då de springer mot mig & överöser mig med gosiga kramar & pussar smälter mitt hjärta totalt & allt runtomkring försvinner. För mig är det obeskrivliga ögonblick! Men, jag känner mig samtidigt så ovärdig. De borde inte visa mig all den respekt & kärlek de gör, jag förtjänar inte det! Sådana möten är som predikningar för mig. Människor som speglar Jesu kärlek så det flödar över, det är för mig starkare än vackra ord som fungerar i teorin men inte i praktiken!

Människor här verkar ha fattat det där med Gud bättre än oss. De flesta har i våra ögon ingenting, ändå tycks de ha så mycket mer än oss. Jag tror inte jag hälsat på en enda bitter människa i detta land, i Sverige möts vi av det varje dag. Detta trots att vi  rent materiellt har allt vi behöver & långt mycket mer! Jag hoppas att vi inte faller tillbaka i vår svenska kultur alltför snabbt då vi kommer hem. Vi har lärt oss så mycket om livet som jag hoppas att vi ska kunna förmedla vidare till våra familjer, vänner & andra människor vi kommer möta. Etiopien har verkligen satt igång nya tankar hos oss alla!

Idag har vår grupp bland annat besökt ett hem för ”galningar” som prästen sa. Det visade sig vara människor med mentala, fysiska & ekonomiska problem. Bakom organisationen stod katolska kyrkan med nio nunnor i spetsen, följda av 120 anställda. De hade hur många patienter som helst! Ett tag hade de haft 800 mentalt sjuka, utöver det fysiskt sjuka. Vi var imponerade över deras enorma insatser. Det var hemska syner vi såg, men de hade det trots allt bra där. Som vanligt var det inte de sjuka människor i gruset som berörde mig mest, utan barn med såriga huvuden & säkert 50 flugor i hela ansiktet. Det gör ont i mig att se! Varför jag berättar detta är för att om möjligt få någon läsare förstå hur mycket Du/Ni behövs!

Visst hade det varit mycket mer bekvämt att stanna hemma från denna resa. Då hade vi ju aldrig behövt möta behövande människor som vi nu gör! Men! Vill Gud att vi ska vara bekväma & egoistiska? I don’t think so! Nu förstår vi plötsligt behovet av hjälp så mycket mer, & tyvärr tror jag de flesta av oss känner att vår omgivning glömt det där med missionens betydelse. Om Du inte träffat behövande människor i den grad som jag nu gjort vill jag bara berätta för Dig att Du behövs, Dina insatser behövs! Vi har fått gåvor från Gud & jag tror vi ska använda dem för att hjälpa våra medmänniskor. Jag vädjar till Dig att idag fundera över vad som är viktigast, din bekvämlighet eller andra människors överlevnad? Det finns mycket vi kan göra från hemmaplan, det finns mycket vi kan gömma oss för, men låt oss istället arbeta som Jesu lärjungar! Vi är kallade till det!

Nu ska vi äta lunch så jag hinner inte med mer tankar här. Kanske kommer ett blogginlägg inom snar framtid, annars får ni hålla till godo! Smit inte från det jag nyss skrev, det är viktiga saker! 

Gud välsigne Er!

/Hanna :)