hannapeterssooon

Det här med bloggen fungerar ju inte alls längre..

 

.. när jag väl vill uppdatera har jag inte tid & nu när jag har möjlighet är jag omotiverad.

 

Jo, jag trivdes som fisken i vattnet. Tårar rann av skratt & allt var frid & fröjd. Sen i lördags kom fem fina människor vid namn Sofia, Nelly, Jaqueline samt Andreas x 2. Redan när de kom fick jag separationsångest, & när de åkte i förrgåreftermiddag började min hemlängtan bli allvarlig igen. Sen dess har det eskalerat. Hade det inte varit för Thereses, Rebeckas & Johans peppningar så hade jag nog avbrutit läsåret redan. Nu är jag tillbaka där jag var i mitten av augusti. Gråten tränger fram hela tiden & i söndags eftermiddag då jag var ensam i kapellet upptäckte jag att jag hade massor vatten i öronen. Det hade runnit saltvatten & placerat sig där. 

 

Igårkväll var vi på kalas & för min del innebar det nästintill enbart lek & bus med lille Otto. Allt mitt fokus låg på min tvåårige vän & det var skönt. Igår fick jag även vila i systers famn igen, värdefullt! Ja, nu längtar jag hem så förskräckligt att jag inte ens klarar av att svara på mina föräldrars sms utan att börja galltjuta.

 

Om ganska exakt 76 timmar är jag hemma igen. Jag längtar halvt ihjäl mig tills fredag, men bävar verkligen inför söndag. Så länge tröstar jag mig med foton, på väggen & datorn där jag minns mig själv omgiven av människor som jag inte kan tacka nog för. Änglar som jag älskar obeskrivligt högt. Ni får se ett par av bilderna.

 

 

Åh, jag saknar er så det gör ont & fortsätter gråta av tacksamhet över att jag har just Er, trots att jag är helt oförtjänt av er!