hannapeterssooon

Åh nej! Idag är det dags att fira stort, det är en högtidlig dag!

 

Den första oktober kanske inte låter så speciell i dina öron, men det är den, i varje fall för två människor på denna jord..

 

Idag är det hela två år sen vi träffades första gången, Sofia & jag. Där vi spanade lite undrande på varandra på ku anade vi inte att våra liv skulle förändras från dagen efter. Ibland pratar vi om hur livet sett ut om jag struntat i att åka på luciauttagningen & vi tackar Gud för att jag inte gjorde det! 

 

Det kanske låter som att jag tidigare aldrig haft en riktigt vän. Så var inte fallet.. Däremot hade jag aldrig varit med om att jag inte behöver prata med en person för att vet vad denne människa tänker och tycker. Tidigt i vår vänskap upptäckte vi hur lika vi är (förutom ett par små detaljer som planering & sådär..) & det var något som till en början skrämde oss då vi allt som oftast kläckte ur oss exakt samma mening samtidigt. Efter ett tag vande vi oss & tycker numera det är ganska behändigt att kunna utbyta en blick & veta vad som rör sig i den andreas hjärna. Smidigt till max, eller hur?! ;)

 

Redan från början hade vi alltid väldigt roligt tillsammans, & vi gick snabbt från luciakollegor till nära vänner. Så till den grad att vi blev allra bästa vänner, den där Fialottan & jag. 

 

Det finns inga ord som kan beskriva den tacksamhet jag känner över att ha Sofia som min alldeles egen tvilling.. 

Ni kanske kan förstå till viss del om jag säger att jag idag inte kan leva utan henne.

Hon är den bästa vän man kan ha, & jag älskar henne, på riktigt!