hannapeterssooon

Jo, jag vill nog beskriva min dag så.

 

Igår grät jag tills jag trodde hela jag skulle gå sönder. Igår var en hemsk dag.

 

Idag har däremot varit en väldigt bra dag. Massor av nödvändiga ärenden har jag gjort & träffa två gamla vänner hann jag också. Sen har jag i eftermiddag vattnat fler krukväxter än jag gjort under hela mitt liv, diskat & donat med större leende än någonsin förr. Inte så att jag väntade gäster, inte var jag hemma heller. Men ibland slås man av den enorma glädjen som spirar i kroppen då man får vara ett redskap, då man faktiskt får göra något för någon annan. Då man får ge tillbaka en liten, liten, liten del som tack för allt det man själv fått. 

 

Hela kvällen har jag sen spenderat hos ett par av mina vänner. Faktiskt tror jag inte att någon av er som läser detta skulle kunna lista ut vem det är, inte någonstans. Jag kan ju avslöja att de imponerande nog varit gifta i över 65 år, det tycker i varje fall jag är beundransvärt! :)

 

Förresten så förstår inte jag hur man kan överleva utan en tro. Vem lutar man sig mot? Vem ställer man sina frågor till? Vem gråter man hos?