hannapeterssooon

..blev inte riktigt som jag tänkt mig.

 

Hade ett par fina timmar med de där goa brudarna igårkväll, men bra, nej bra mådde jag inte! Så runt nio ringde jag min mor som när hon fick syn på mig sa "Hanna, jag accepterar inte det här längre. När vi kommer hem ringer jag till sjukvårdsupplysningen!". Medan hon gjorde det kom nästa mag-ut-och-in-vändning. Hade jag mått illa som att jag skulle spy så hade jag ju för allt i världen inte träffat fölk! Igår kom "jag-måste-spy-känslan" typ femton sekunder innan det skedde. Okej, okej, vi skippar detaljerna! ;)

 

Nåväl, tanten i telefon sa, åk till Borås, infektionsakuten, bums. Wihooo, åh, jag som bara äääälskar läkarbesök! Ja, men sen ska jag be att få meddela att när man är världens farligaste patient, då får man dessutom inte gå in på lasarettet! Så när vi kom fram fick mamma gå in & jag vackert stanna i bilen. Efter en stund fick jag dock ett eget rum, med slussar & grejer. Securitas fick sig ett larm också minsann, men det var läkarens fel, jag låg så oskyldigt på min brits minsann! Hade för övrigt 123 kilo till godo till maxvikt för den, så jag kände mig ganska lugn. 

 

Tanken var att jag skulle läggas in, det sa läkaren som kom där i full skyddsmundering framåt tre. Men eftersom Borås lasarett som vanligt var alldeles fullbelagt fick vi åka hem. Sju timmar spenderade min mor & jag i det där rummet som jag absolut inte fick lämna. Klockan fem for vi hemåt, med två små tabletter & löfte om ett telefonsamtal som imorgon. Det kändes sådär att åka hem utan minsta behandling. Julafton & så klarade jag mig ändå igenom, men nu ligger jag här & känner mig bara sämre & sämre. 

 

Men, jag är inte bitter. Har man det lite svårt ibland blir det lättare att inte ta alla välsignelser för givet. Så är det, & än så länge lever jag, andas, dricker lite & så, så, än finns det hopp! :)

Har förresten skaffat instagram, bättre sent än aldrig. Här är nattens två foton. Mamma bjöd på den! ;)