hannapeterssooon

Hej alla arbetande, lovfirare, pensionärer eller vad Du nu är! ;)

 

Idag har jag gjort något som jag medvetet undvikit nu hela 55 dagar. Nämligen klickat in på vår reseblogg. Då vi var i Etiopien fanns verkligen inte tid, möjlighet eller lust att läsa igenom allt det som lades upp där. Det var ett under att man själv hann med uppdaterande!

 

Nu har jag i vilket fall som helst plöjt igenom ungefär hälften av alla blogginlägg (är halvvägs igenom Ellens blogg-på tok för flitig unge!) & märker hur mycket som trillat ur minnet, men slås kanske ännu mer av hur mycket jag faktiskt bär med mig!

 

Det är faktiskt så att jag fortfarande känner mig halv i Sverige. Känslan varierar i storlek, men den är ändå påtaglig & jag saknar alla mina vänner i Etiopien ofta, ofta. 

 

Då vi lämnade den svenska hösten kunde jag inte föreställa mig att jag idag, på mitt sportlov skulle sitta & sakna Etiopien så det gör ont.. Jag tror att det är obegripbart för alla som inte fått förmånen att uppleva något liknande.

 

Just nu sitter jag i mitt rum som svämmar över av kläder & prylar som inte är nödvändiga för att överleva. I svenska samhället är det ju det materiella vi strävar efter. Ändå kommer jag inte ifrån att jag gärna hade offrat allt onödigt bråte mot den afrikanska livsglädjen..

 

.. Glädjen & livsmöstret som passade mig så våldsamt mycket bättre än det här stökiga rummet. Det är för allt i världen inte klokt vad jag saknar det, hela kulturen & människorna. För att inte tala om barnen.. De ungarna alltså..! 

 

På något sätt känns det som majoriteten svenskar bara är "halva" människor, tyvärr. I Etiopien däremot vet man hur man lever fullt ut!