hannapeterssooon

Ett datum som alltid får mig stanna till.

 

De flesta människor har nog en "värsta-dagen-i-mitt-liv-dag", min är den 26/6. 

 

Det finns två kvinnor som betytt oerhört mycket för mig under min första tid i livet. Farmor & Mormor. Tyvärr finns ingen av dem kvar här längre, de har det mycket bättre, även om jag saknar dem väldigt, väldigt mycket.

 

Då Mormor dog för fyra år sen var vi ganska förberedda på det, självklart var det en fruktansvärd dag oavsett. Men, Farmor, min stora idol som liten, hon lämnade oss helt utan förvarning. I onsdags var det hela tio år sen. Jag minns den dagen som igår.

 

Fortfarande kan jag känna magen knyta sig då telefonen ringer, den där dagen för tio år sen är den jobbigaste jag hittills gått igenom. Även en tioåring kan tro att hjärtat brister av sorg!

 

I helgen var vi vid graven en stund. Trots att jag njuter i fulla drag av den småländska bygd som jag kallar "min" finns en gnutta vemod då jag minns hur det var förr. När Farmor var med & plockade blommor, fikade eller satt bredvid mig i bilen. Hon var min stora förebild.

 

Fler Smålandsfoton kommer, men nu har jag lite att göra innan jobbet kallar igen.