hannapeterssooon

Himlen är öppen över Strandhem. Regnet vräker fullständigt ner & jag sitter inlindad i mitt täcke och tittar ut.

 

Det var inte så längesen jag slutade snyfta här, oj vad jag gråtit. Men, du kanske trodde att det var för att jag inte vill härifrån? Faktiskt så var det tvärtom, en enda stor blandning av känslor. Ilska, frustration & en enorm lättnad över att det snart är slut. 

 

Idag längtar jag efter att kunna välja vem jag vill umgås med, jag längtar efter en sommar fylld med mina goodies hemma, jag längtar efter sena kvällar av prat med päronen, jag längtar till & med efter hemtjänsten. Jo, men just nu känner jag mig bara helt mätt på det här med folkhögskola. 

 

Ett stort Tack till de två som är de systrar jag aldrig haft. Pallis & Sofia. Vilka änglar!!

 

Om tre dygn befinner jag mig på studentkalas hos två av de tjejer som under mitt liv stått mig närmre än få människor någonsin kommer kunna göra. Sara & Sofia är deras namn, oj vad jag ser framemot att komma hem & fira dem så ordentligt det bara går! Fler studenter ska jag dessutom hinna klämma in innan jag återvänder till Skåne ett & ett halvt dygn för att ta farväl av det här. Jo, jag håller förresten på att packa ner mitt rum, det känns konstigt, men rätt!