hannapeterssooon

Hej igen alla fina bloggläsare! :)

 

För en stund sen insåg jag att jag glömt av bloggen de senaste dagarna. Illa. Förvisso har det inte funnits särskilt mycket att berätta. Tre av fyra kvällar har jag åkt runt, runt i hemtjänsten. Som vanligt har jag lyckats pricka in de tre kanonfina kvällarna & varit ledig då det spöregnat. Naturligtvis, så är det alltid! ;)

 

Nu har jag dock något att visa er. Den fjärde juni var det student i Mark. Det var dagen innan vi slutade i Skåne, så jag & Daniel åkte hemåt på måndagkvällen, dödströtta minns jag. Tisdagsmorgonen spenderade jag med jordens mest älskade Elin som var hemma (a.m.a.z.i.n.g.) & sen gick dagen i ett. Det var utspring & i år fick jag stå bakom op3-skylten & inte springa emot den. Efter kramkalas & flakkik bröt paniken ut hemma, Elin räddade min situation & så var det full fart igen. Tre kalas hanns med, först Sofias, därefter Annikas & sist men inte minst Saras. På kvällen hängdes det på fischefesten med resten av alla studentpuddingar & härliga marbor.

 

Då jag åkte runt den där kvällen njöt jag i fulla drag av Marks helt oslagbara natur, det var då jag verkligen kände att nu, nu är det dags att komma hem igen. Det var sanneligen en befrielse, dessutom konstaterade jag att hemmafolket har saknats mer än vad som förståtts. Då vi färdades mot Skåne igen kände jag en stor glädje över att snart vara tillbaka. Kvällen därefter sprutade tårarna som aldrig förr, men det är ju en helt annan sak..! ;)

 

Här följer foton från den där härliga dagen med massor underbara människor! Flest blir det dock på Sara & Sofia, två av de kvinnor som under mitt liv betytt allra mest. Två av dem jag älskar allra högst, det är inte klokt hur nära man kan stå vissa människor. Finaste flickorna! :)