Då tacksamheten är som störst..

Ikväll jublar vi över vårt nya guld. Ja, men det är minst sagt välförtjänt! :)
 
I helgen har jag dock firat en annan seger. Tillsammans med min familj.
 
Det blev raka spåret från Skåne till lasarettet hemma i fredags. I ett rum på barnavdelningen spenderades sen större delen av aftonen med familjen. Vi pratade & skrattade i den mån vår minsting orkade med sina smärtor. De tre av oss som inte var kopplade till dropp åt kvällsmat & så myste vi massor. För min del var det en seger. Som anhörig.
 
Faktum är att det var en av de bästa fredagskvällar jag upplevt. Vi låg inte dubbelvikta av skratt, vi var inte maxade med energi, vi var faktiskt ganska trötta & slitna alla fyra. Ändå var det en äkta kvalitetskväll?!
Jo, det ska jag säga dig, att jag har ändrat mina perspektiv en hel del de senaste åren. Jag värdesätter inte flummiga kompishäng högst längre(om jag nu någonsin gjort det?!) utan föredrar djupa relationer. Det vill säga att popcornkriget förra helgen inte var det viktigaste den kvällen, utan snarare timmarna med givande prat. 
Trots att jag älskar vattenkrig & ku hade ett hejdundrande sådant i fredags, så var det bredvid min bror i sjukhussängen jag trivdes allra bäst. Jag hade inte velat byta plats med någon i den stunden, tacksamheten & glädjen blir nog inte större än så!
 
I helgen har jag förutom en eftermiddag i Göteborg bara umgåtts med min familj. Igår fick vi hem vår hjälte. Idag har vi skrattat tills tårarna runnit. Jo, det ska ni veta, att jag haft en helg hemma av högsta kvalitet
 
Och lillebror? Han mår bättre & bättre, nu luktar han inte ens sjukhus längre! :)
 
 
Syskonkärlek.
 
/Hanna :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0