En gallskrikande tjej.

Mjodå.. Så skulle nog de flesta beskriva mig, i varje fall den 8/5 1993.
 
Idag är det nämligen 20 år sen min dopdag. I den kyrka jag bekänner mig till menar man att dopdagen är den viktigaste dagen i livet. Så är det, trots att jag skrek mig igenom den dagen..
 
Nu är jag hemma med mina kära föräldrar. Det är så skönt, så oerhört skönt! :)
Under denna långhelg vågar jag inte lova någon vidare bloggaktivitet. Här väntas både kalas, brudmys & tvillingtid, & med all säkerhet ännu en hel del påhitt. Men, man vet aldrig. Ibland hinner man mer än man tror, kanske till & med en liten update! 
 
Om så inte blir fallet önskar jag Er en superfin Kristi himmelfärdshelg! :)
 
Ni får se ett par foton från den där dagen i maj som jag inte minns. Det slog mig att Farfar syns på ett par foton här, & för ett par veckor sen var det tio år sen han flyttade hem till Jesus. Tio år.
Jag saknar Farmor & Farfar & Mormor väldigt, väldigt mycket, det kommer jag nog alltid att göra. Tack & lov ska vi ses igen! :)
 
 
Älskad familj & Guds barn. Bättre än så blir det inte!
 
/Hanna :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0