hannapeterssooon

Då livet rullar på som hastigast är det ofta svårt att hinna sätta sig en stund på en stubbe & bara vara. Men, det är oftast där man inser en liten del av den stora verkligheten. Ibland händer det att man får beröm för något man gjort eller hör att man är på ett visst sätt eller vad det nu kan vara. Visst kan jag le & säga tack, men hur ärlig är jag då?

 

Om du skulle fråga mig om mitt liv, vad det är som gör att jag för det allra mesta mår oförskämt bra så skulle jag nog svara kort & gott- Tack vare att jag har min identitet i Gud & att Han älskar mig. 

 

Idag har jag varit på Väla tillsammans med Alfred & Emma. Sen jag flyttade till Skåne har jag köpt två klädesplagg, & då bör vi minnas att jag var en alldeles för stor klädkonsument tidigare. Nu känner jag inget behov av konsumtion alls längre, & idag var jag där enbart för att det vankas student. Idag upplevde jag att jag inte hör hemma här i vårt förfärligt matrialistiska samhälle. Då jag gick igenom affär efter affär med våldsamma mängder prylar ville jag bara bort. Bäst trivdes jag med en glass i handen nynnandes på What a friend we have in Jesus. 

 

Jag skulle vilja påstå att jag mår långt mycket bättre än många av de jämnåriga tjejer jag mötte i det där varuhuset idag. Desperationen efter bekräftelse lyser i alldeles för många unga människors ögon, & jag lider med dem. Det är inte konstigt att människor är vilsna i ett samhälle där allt handlar om att prestera, att göra karriär, att vara någon. Inom mig finns en längtan att fler människor skulle förstå att det finns ett liv där var & en är accepterad & älskad precis med de brister & gåvor han eller hon har. Om man bara ger honom med stort H chansen att visa det.

 

Som ni vet har jag valt att jobba så lite jag får i sommar. Det beror inte på att jag har ett fett bankkonto, snarare tvärtom, jag har aldrig varit så fattig som nu. Men, goda läsare, jag ber er observera att den där fattigdomen gäller pengar, & tänk det bryr jag mig inte ett skvatt om! I mitt liv har jag valt att prioritera det som gör mig verkligt rik, på riktigt! 

Jag har blivit välsignad med som Sofia uttrycker det "en supermysig familj", en enormt stor & härlig släkt, massor år i skolan där jag trivdes fint, ett fantastiskt bibelskoleår med fina "syskon", & sist men inte minst ett stort gäng underbara vänner. Relationerna som fyller mitt liv kan inte ersättas av några löner i världen, & då vårdar jag hellre dem än lägger min tid på oväsentliga saker.

 

Vad jag förstått hör det inte till vanligheterna att människor på sin dödsbädd ångrar att han/hon inte jobbade mer så att tillgångarna växte, nej, snarare brukar människor sörja att de inte satsat mindre på jobbet & ägnat sig åt sina nära & kära. Jag tänker inte ingå i den kategorin som behöver ångra det..

 

Nu undrar du kanske vad jag tänker komma fram till ikväll? Jag också! Faktum är att jag bara ventilerar lite av det som cirkulerar i mitt huvud för tillfället. Det skulle glädja mig om någon som läser det här nickar instämmande eller får sig en liten tankeställare. 

 

Alldeles snart ska jag ha egentid med Gud, Han som alltid vandrar med mig, oavsett om jag skrattar eller gråter. Inom mig växer tacksamheten för varje dag, det finns ingen gräns för Hans välsignelse, nåd & kärlek. Det är så stort att både Du & jag får leva i den! :)