Min flicka.

I eftermiddag då vi kom till barnhemmet insåg jag att något var fel. Småtjejerna kom inte & hälsade. Efter en stund kom dock stora lillflickan, så jag tänkte att den andra kanske hade fullt upp med någon lek. Ack så fel jag hade. Efter ytterligare en stund kom hon också, kämpandes mot tårarna, med fläskläpp, skrubbsår & ett stort sår bredvid ögat. I väntan på klartecken tog vi hem henne & jag stoppade ner henne i min säng. Efter någon timme hemma kom ACYM-mamman & vi gick till en klinik här i närheten.

Nu fick jag stå bredvid, det var ikväll faktiskt ännu värre än att var patient! Åh, jag fick verkligen kämpa för att inte börja stortjuta då min älskade lilla vän skakade av rädsla & smärta. Det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat på mig, så jag hoppades att allt var en hemsk mardröm. Det var det inte.

När det hela var över klamrade hon sig fast runt min hals, med tårar som hon så tyst hon kunde släppte ned för kinderna. Trots att vägen hem var ganska lång fanns det ingen tvekan, självklart skulle jag bära henne. Mina armar värkte ganska snabbt, men det brydde jag mig inte om då jag kände hur tösen slappnade av & somnade mot min axel. Jag kände mig så välsignad som får vara här & göra något meningsfullt, & då vi senare på kvällen kom hem höll jag på att börja storgråta igen då jag insåg att vi inte ens har en månad kvar.

Något annat jag funderade över med en skadad liten en i famnen var hur gärna jag vill göra allt jag kan för att hon ska ha det så bra som möjligt. Hade någon bett mig gå en mil med henne hade jag antagligen gjort det oavsett om armarna ramlat av eller inte. Det var dock inte det som upptog tankarna, utan att Gud vill att vi ska göra sådant, även för människor vi inte älskar. Hur lätt är det inte att ge tid, uppmärksamhet & kärlek till människor vi tycker om? Det var superlätt att bära tjejen ikväll, bara för att hon finns så djupt i mitt hjärta. Men hur ofta gör jag sådant för dem jag faktiskt har svårt för? Det blev en tankeställare & ett böneämne för mig ikväll.

 

 

Hjälp gärna till att be för ”min” lilla tjej.
Hon är helt fantastiskt tapper, & vi vill se busglimten i ögonen snart igen!

/Hanna :)


Kommentarer
Postat av: Sofia

Nu har jag kollat ikapp November månad!Det var roligt. Galet fina bilder må jag säga:D<3

2013-11-26 @ 00:06:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0