Bröllop på afrikanskt vis.
Käre värld, ena dagen händer inget speciellt, andra dagen händer typ allt!
I lördags hade vi ”hotell-lördag”, det är lite som julafton för oss. Åh, det var underbart, jag fick prata först med Christina, sen Viktoria, därefter Rebecka & Jessica, & sist men inte minst Elin. Så galet lyxigt, fem av världens klart härligaste kvinnor! Hoppas kunna hinna med fler av den sorten den här veckan minsann! Men, även om det var gott att bara tjöta & skratta & må bra så fick det mig att längta hem. Hanna & jag hade en riktig hemlängtardag, vi ville bara hem & på kvällen var jag sprängfylld av dåligt samvete. Jag kände mig som världens sämsta dotter, syster, vän. Bara lämna alla hur som helst, är det okej? Ja, jag tror faktiskt det, om Han där uppe vill det så..
Igår längtade vi däremot inte hem. Nej, käre värld, vi var ute på äventyr vill jag lova. Okej, håll i er!
Efter kyrkan hoppade vi in i Mekonnens gröna bil & åkte ett par mil söderut. Vackert, så oerhört vackert var det. Hanna sa i bilen följande ”Om resten blir skittråkigt spelar det ingen roll, det här var värt det!”. Resten blev inte skittråkigt, snarare hemskt pinsamt! Vi skulle på bröllop, i Sagoree av alla städer. Eller vi & vi, Mekonnen skulle på bröllop & han tog sig friheten att ta med två rastlösa svenskar. Vi möttes av ett stort tält som visade sig var fullsatt, längst fram blev vi dock beordrade att sitta. Om jag gifter mig en vacker dag, så ska inte främmande människor sitta längst fram, hur långt de än har rest, speciellt inte om jag inte har en aning om vem de är! Jag ville sjunka genom jorden, stackars, stackars brudpar som utsattes för oss nyfikningar. Inte nog med det, efter att vår vän predikat klart skulle det ätas. Vem får gå precis efter brudparet om inte vi? Jag trodde allvarligt talat att jag skulle skämmas ihjäl då brudens mamma stod bakom mig i kön & bad mig ta mer mat. Det kändes så hemskt fel alltihop! Det kom dessutom fram ett x antal personer för att fota spökena som dykt upp. Synd om dem att de inte hade något roligare att plåta! ;) Naturligtvis var vi ju tvungna att dokumentera vårt livs första afrikanska bröllop, men om det kändes dumt att ta upp en stor systemkamera eller inte kan du ju fundera på. Som grädden på blåbärssoppan blev vi dessutom ombedda att klättra upp på ”scenen” & posera tillsammans med de lyckliga tu. Ja, vilket spektakel! Även om det var en riktigt trevlig tripp så tyckte vi det var en aning pinsamt, ja, jag funderar på om jag någonsin skämts så mycket, men nu är vi en erfarenhet rikare i varje fall!
På tal om bröllopet räknade jag ut att det var min tionde bröllopsfest jag varit bjuden på. Vi kanske inte var så väldigt personligt inbjudna igår, men vi blev ju faktiskt hedersgäster så det får räknas ändå! Du kanske inte tycker tio bröllop låter som så mycket? Nej, men då vill jag bara berätta att jag ännu inte är mer än 20 ynka år, så det blir fler, nästa i januari om inte Mekonnen bjuder in oss till något mer här! ;)
Läs gärna också Hannas version av vår utflykt här: minafrikaresa.blogg.se
