Sunshine in the rain.
Det där med hemlängtan.
Förra året när jag var i Etiopien längtade jag hem en enda gång, & det var under det fasansfulla läkarbesöket. I år har det blivit lite mer dock, men jag skriver inte för att jag inte trivs här, utan mest för att försöka förklara hur jag tänker.
Eftersom våra barn ännu inte är tillbaka har vi det fortfarande väldigt lugnt. Under vår vistelse här har vi inte gjort särskilt mycket & då hinner man tänka. Vanligtvis är det på kvällarna tankarna gärna vandrar hemåt & man önskar att man var 365(?) mil norrut.
Skype är den hittills bästa uppfinning som gjorts tror jag. Mina föräldrar & jag har redan hunnit ”umgås” däröver ganska många gånger & då känns det med ens mycket lättare. Igår pratade jag med dem en härlig & god stund igen, sen tjöt både Pallis & jag av glädje då vi fick syn på varandra. Efter en stunds underbart systerprat ringde det igen & då var vi plötsligt tre kvinnor på varsin kontinent som kvalitetssnackade. Rebecka & Christina fortsatte förgylla min dag. Efter eftermiddagen på hotellet nästan svävade jag fram, min kärlekstank var påfylld & lyckohormonerna bubblade i kroppen.
Istället för att vilja hem för mycket då hemlängtan slår till försöker jag tacka Gud för att jag har något att längta hem till. Att jag dessutom har massor att längta hem till! Det är ingen självklarhet med allt det som jag saknar här. Tänk att jag har en familj som trivs ihop & verkligen har det bra tillsammans. Tänk att jag har så många fantastiska vänner som till & med sätter guldkant på min dag då de är mängder mil iväg. Tänk att det varje gång vi får internet ligger vackra mejl där som väntar på att läsas. Tänk att fyra personer hemifrån offrar tid, pengar & bekvämlighet för att hälsa på mig i höst. Tänk att någon är intresserad av att läsa det här. Ja, tänk vad välsignad man kan vara!
Jag ska försöka göra mitt bästa för att njuta av denna höst, allt kommer bli mycket lättare när barnen kommer. Det är ju för deras skull vi är här! Då vi når internet nästa gång väntar fler skypedejter & efter det känns det så mycket bättre igen. Mina nära & kära kommer plötsligt så väldigt nära även om de är hemskt långt bort.
Tänk att jag dessutom får en hel höst i Etiopien, det är då sannerligen en välsignelse det också!
