hannapeterssooon

Gode värld. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Ett hej kanske vore på sin plats? Hej! :)

 

Denna dag har jag fasat för hela hösten. När människor frågat mig om jag ska fortsätta jobba till våren har jag försökt svara lite undvikande att det förhoppningsvis blir något annat. 

Till slut kom denna dag, 10:e december, & jag for till Ullared med två mostrar. Jag ville inte berätta för någon hur opepp jag var på att gå in på antagning.se & se hur det gått, så jag valde med omsorg ut julklappar till 32 oförskämt fina barn långt bort i världen. Då jag landade hemma igen var jag tvungen att möta mitt öde så att säga. Japp, jag blundade. 

 

I höstas när det var sök-dags hade jag svårt med beslutsångest & velade supermycket. Egentligen känner jag mig lite för liten för att flytta hemifrån "på riktigt", samtidigt insåg jag att jag kommer hinna bli 25 innan jag är färdigutbildad. Därför tog jag min tillflykt till min kloka extramormor för rådgivning. Efter mycket prat kom vi fram till en bra deal, & sen sökte jag. 

 

Det var en sak jag visste lika säkert som jag vet att jag tror på Gud. Det var att jag aldrig skulle ha en chans att komma in på socionomutbildningen på Lunds universitet. Så då satte jag den som förstaval (eftersom det ändå var lönlöst), Göteborg blev andrahandsvalet. Jag sa till Anita att "Kommer jag in i Lund är det ett mirakel & då kommer det verkligen vara meningen att jag ska till Skåne igen". När jag öppnade mina ögon i eftermiddags såg jag att allt var rött, förutom förstavalet. Tydligen var det meningen att jag skulle till Lund i varje fall!

 

Ja hörrni, är det inte alltbra helt sinnessjukt? Lilla jag? I Lund av alla ställen? Nu ska jag bli socionom, vansinnigt skrämmande men samtidigt otroligt spännande! 

 

Egentligen hade jag tänkt blogga om något djupt ikväll, men jag är helt grötig i huvudet av detta chocktillstånd, så jag sparar det till en annan dag! ;)