Skandal.
Ren skandal!
Det är nästan en månad sen jag överhuvudtaget kikade in här, & jag ska kalla mig bloggerska? Njae.
Trodde hursomhaver att jag tappat alla läsare, men ack så förvånad jag blev då jag ser att Ni, en trogen skara, faktiskt tittar in här varendaste dag. Det värmer mitt hjärta! :)
En månad har rullat förbi i våldsam fart! Jag har jättemycket att berätta & mängder foton att fixa till er, en dag då jag har tid! Tre veckor spenderades på ett fantastiskt konfaläger, nu är jag dock tillbaka i hemtjänsten. Två bröllop har hunnits med, två små nya kusinbarn har vi berikats med & livet rusar med massor guldglimtar i varje dag! :)
Så, kort & gott tänkte jag bara berätta att jag lever & mår bra, & att jag snart ska ta tag i det där med bloggen (har ju för hele dan Ettibesöket att berätta om också!).
Igår fick jag för första gången träffa näst senaste släkttillskottet (Oj vad släkten växer nu förresten, helt crazy bananas!) & jag njöt. Det är något speciellt med barn alltså. Hela min omvärld bara försvinner på en sekund & kvar finns bara miraklet i famnen. När jag hade min första kvalletid med lillkillen insåg jag att det är lilla knytet är jag i Guds armar. Helt beroende, varje timme. Det var en påminnelse jag behövde, att bara få vila där i Hans famn, helt trygg eftersom jag egentligen inte vet någonting alls. Tänk så bra att få ha en sån Pappa, den viktigaste i mitt liv!
/Hanna :)
Kommentarer
Trackback
