hannapeterssooon

.. att små människor skulle kunna erövra så mycket av mitt hjärta.

 

Såhär är det mina bloggläsare som finns kvar. Jag har svårt att hitta inspiration & motivation till att blogga just nu. Det är inte så att jag inte gör något, för det gör jag. Känner liksom inte för att skriva massor(plus att jag tycker det är trist med bloggar som handlar om samma sak hela tiden), men jag tror det går över när fotandet kommer igång igen! :)

 

Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så svårt att anpassa sig till Sverige igen. Varje dag undrar jag hur mina små tjejer mår, vad de leker, om någon kramar dem. Då jag jobbar har jag svårt att hitta den där riktiga glädjen i det, för jag vet att jag hade gjort mer nytta i Asella.

 

Det är mer än tre månader sen jag kom hem, så jag förstår om människor tror att jag kommit över den värsta saknaden. Och det kanske jag har, börjat acceptera att jag inte kan vara där hjärtat vill alltid.

Men det är mer än saknaden av barnen i Etiopien som ryms inom mig. Då jag åkte från ungdomsgruppen i fredags var det med sorg, att känna att ett viktigt kapitel i livet inte längre känns "hemma" är inte alls roligt. Ja, jag saknar mycket av det som var min vardag för bara två år sen.

 

Pappa & jag gick en långpromenad i förmiddagssolen idag. Det är en sådan välsignelse att ha personer som mina föräldrar i närheten, & de äkta vänner jag faktiskt välsignats med. Tackar Gud för dem allihop, jag hade antagligen inte överlevt en dag utan dem!