Elisabeth Johansson
Nu förstörs min mix i detta temat helt. Men, jag beslutade mej för att det är tillåtet att ha 2 cellister på raken. Bettan fyller faktiskt 25 imorgon. Därför får hon nästa rubrik! :)
Min kära kusin Elisabeth! Jag har foton på oss två när jag är sisådär en månad och Bettan sitter och försöker få mej sova och sen finns det foton med jämna mellanrum fram tills nu. Elisabeth är en såndär person som man inte kan låta bli att tycka om. Hon har alltid ett leende på läpparna(om man låter bli att väcka henne innan 11) och har nog aldrig varit elak utan är alltid den där äldre kusinen som är snäll mot oss småttingar. Elisabeth tillhör den antagligen mest musikaliska familjen i "familjen" (ni fattar tror jag!), är extremt duktig på både cello, piano och sång och har ett sannerligen bra gehör! Hon är bra på alla sätt och vis Bettan. För er som inte har äldre kusiner som går lätt att prata med så kan jag intyga att ni missar något. Elisabeths och min relation tycker i vilket fall som helst jag är fin! (:
Vi tar några minnen som vanligt (:
*Elisabeth och jag hade varit hos våran moster (Bettan var 12 och jag 3) och så skulle vi till oss. Det var på den tiden jag körde 3-hjuling och ramlade i den branta delen av backen ovanför dialect. Det var också på den tiden då det bara bodde gamla i de gula husen och de hade gått och lagt sej när detta hände. Elisabeth förbjöd mej då att gråta så jag fick vackert gå tyst och 5 minuter senare satte jag igång att stortjuta hemma.
*De gånger Elisabeth passade mej som liten.
*När vi var på Läckö slott och vi sjöng Oh Carl Gustaf i alla tänkbara och omöjliga tonarter i bilen. Peter höll för öronen!
*När jag låg med förfärliga magkramper 2 veckor och min familj skulle ut och äta med pappas kör när han slutade. Då passade Elisabeth upp mej alldeles utmärkt bra!
*Någon gång när Elisabeth bodde i Gbg och jag fick komma in och vara hos henne 2 dygn. Vi spelade ligretto, shoppade, pratade och hade allmänt mysiga dagar!<3
*Helena & Simeons bröllop då Bettan var en utmärkt värdinna (heter det så?)
*När Elisabeth åkte till Brasilien ett halvår. Det tyckte jag var jättejobbigt!
*De gånger vi har vart i stan och haft trevligt tsm.
*Och massa, massa mer..
Men nu hinner jag inte skriva mer. Jag måste hinna med lite annat innan kalaset börjar :)
Elisabeth är helt enkelt en underbar kvinna som vi alla tycker så väldigt mycket om! (:
Sture Persson (:
Sture Persson. Denne man och så mycket minnen! Ja hörrni, igår morse när jag satte på mobilen fick jag ett sms från Sture där det stod att jag inte hade någon lektion igår eftermiddag. Jag blev på ett sorgligt humör för jag såg verkligen framemot att spela igår och det gör jag varendaste tisdag.
Igårkväll var det kulturskolekonsert och Sture var med och spelade.. Jag satt i publiken och tänkte på mina år med cellon. Som säkert många vet har min övning på detta instrument vart väldigt inaktivt och inte innan denna våren har jag haft det minsta intresse för spelandet överhuvudtaget. Jag satt och klurade på det där igår och kom fram till att om jag hade haft en annan lärare hade jag lagt ner cellon för en sisådär 4 år sen. Jag har alltså spelat cello i uppåt 5 år bara för att träffa Sture.. Jahaja.. Förstår ni vilken fin vän han är? Jag säger då det.. I måndags när han spelade på en annan konsert var jag jättestolt över honom. Han är superduktig och antagligen min största cellist-idol!
Några minnen brukar ju få dyka upp i denna följetång så här kommer några:
*När Sture valde de 4 eleverna med längst armar i klassen så vi fick börja spela fiol/cello och jag och Linn hade jätteroligt på våra lektioner med Schture!
*Våra skolavslutningar. Sture satt bakom oss med sin cello och peppade oss.
*På mellanstadiet när vi åkte på stråkläger och började i orkestrar.
*På stråkläger no.2 i Espevik började jag fundera på att byta fiolen mot cello vilket jag också gjorde. Jag fortsatte att ha Sture men jag minns inte hur det gick med hans skor som vi hissade upp i flaggstången..
*Våra tisdagsorkestrar var galna under mellan och högstadiet. Våra ledare(Magnus och Sture) var ganska rejält arga på oss cellister ofta.. Jag skämms idag! Men vi hade grymt roligt då! :)
*Alla raster under dessa år som vi cellister kom försent bortåt en halvtimme på.. Sture fick leta upp oss varje vecka.
*Våra turneér som gick ganska åt skogen.
*Alla vår och julkonserter! Jag minns en vårkonsert där jag och Sture spelade ett solo i en låt.. Det var fint ;)
*Alla mina lektioner under åren! Vissa har jag nästan gått gråtfärdig ifrån men från ca 99% av gångerna har jag sett framemot nästa veckas lektion och för det mesta har jag haft jätteroligt på tisdagar mellan halv 5 och 5 i D. 203.
*Juloriatoriet 2009 när Sture spelade och jag sjöng.
*Höstens "bibliotekskonsert" som vi två hade.
*Och massa, massa mer...
Vad jag vill lyfta fram är att jag alltid har haft och har roligt med denne man, att han är bäst på cello och utlärning och en väldigt fin vän! :) En annan sak som jag verkligen uppskattar med Scchture är att han är otroligt peppande och uppmuntrande och det har verkligen behövts vissa stunder. När man är ledsen eller allmänt uppgiven får man en tröstande kram och sen är allt bra, det är kanon! Helt enkelt är han en klippa som kan konsten att få en annars trist vardag att bli riktigt trevlig! (:
He´s the best! :)
Snart..
Vi ses snart :)
En parentes!
Trevlig kväll! (:
Olivia Olsson<3
Olivia då.. Oj vad hemskans mycket jag skulle säga om denna trevliga människa som jag hittat på så otroligt mkt galet med! När vi var små sågs vi allt som oftast i söndagsskolan i Örbys vackraste kyrka. Först i lekis lärde vi nog känna varandra på riktigt tror jag. Vi blev bästa kompisar som det så fint hette och vi spikade vävgrejer som vi fick visa inför alla de andra 26 människorna i den gula och blå gruppen. Vi pärlade, sydde, gungade, läste böcker, lekte i dockvrån (en stor favorit!), myste och var allmänt de mest harmoniska ungarna på förskolan skulle jag tro! Det var en fin tid vi hade som 6-åringar.. Denna tid fortsatte och under lågstadiet förblev vi harmoniska barn som i och för sig blev mer och mer galna och fantasin hade minsann inga gränser. I ettan blev vi så sura på rökarna så vi satte upp jättefina häften i skogen om skolans liv-och-död-förening som bestod av oss, endast. Ja och så gjorde vi fina små toalettrullarskikare som vi smög runt med och spionerade. Det fick vi göra men häftena tog lärarna ner för de tyckte det var alldeles för tyket. Men tänk, Iris stammisstädarn som dog i lungcancer kanske hade levt idag om vårt budskap hade fått sitta uppe. Vi har dock kvar dessa papper så intresserade kan få se. De är jättevackra! Vi hade en "sommarstuga" på g vid ån. Haha det visade sej att det var ett el-kabel-hus som vi hade planerat som framtida bostad. På mellanstadiet började vi leka detektiver på riktigt och noterade allt Kjell-Åke gjorde och det känns väl mindre bra att erkänna att vi på fullaste allvar trodde att han var en hemsk mördare..
På mellanstadiet blev vi också lite vildare rent bokstavligt. Vi var vid stupet varje rast och tog oss ner till grottor och hängde i rep och balanserade på diverse icke-über-safe-saker. Men roligt hade vi och vi skadade oss inte allvarligt någon gång i varje fall! Nu får jag plötsligt ett annat trevligt minne i huvudet.. Det var i trean som jag och Olivia startade ett "stall" i skogen bakom skolan. Först tyckte alla att vi var jättelöjliga och idiotförklarade oss. Sen ville alla helst plötsligt vara med i vårat stall. Och det hela slutade med att Olivia och jag inte fick vara med. Haha så kan det sluta. På tal om att bygga saker.. Tänk om någon kunde räkna alla dessa miljontals kojjor vi har byggt i våra dar! Det är inte få ska ni veta! Och nu helt random kommer ett annat minne upp.. När vi gick på lågstadiet byggdes skolan om och varendaste rast som lyftkranen befann sej på skolan stod vi som små änglar utanför gallret och betalade biljetter i form av löv i hopp om att få sitta högst upp på den blå kranarmen. Vår önskan gick inte i uppfyllelse..
När vi började högstadiet kom vi i olika klasser trots att Olivia stod högst upp på min önskelapp. Men vi har fortsatt vara kompisar ändå, tack och lov! Det är skönt med någon som förstår när fantasin spelar en ett spratt.
Olivia och jag ses tyvärr alltför sällan nu för tiden men jag tvivlar på att vi någonsin kommer mista kontakten för Olivia är en sån där helt amazing människa som jag delat så väldigt mkt med!
Tack för alla klockrena stunder med dej kevinna<3
Ing-Britt Spetz :)
Den lilla kvinnan med det stora leendet blir nästa människa i min serie "de-underbara-personerna-som-jag-tycker-så-mycket-om"!
Fjärde männskan ut som sagt, allas vår Ing-Britt Speeetz! Just nu känns det lite konstigt att skriva om henne eftersom jag inte träffat henne sen i juni men hon är fortfarande högaktuell på min tipptopplista!
Vad ska man då säga om denna oförskämt härliga kvinna tro? Tja, förutom att hon är en stor idol till mej kör hon runt i en cool liten röd golf (i like) och samtidigt lyssnar hon på ingrid "blue for you".. Det är grejer det! Vilka trevliga minnesbilder som ploppar upp i mitt huvud just nu, vilka 3 fina år vi hade jag och Ing-Britt. Ja det var väl i sjuan jag först noterade henne överhuvud taget och antagligen första gången hon märkte min existens också (om hon nu inte var med på min skolavslutning i 6:an då jag var konfrencier och gjorde bort mej totalt, vem missar det liksom?). I vilket fall som helst hamnade jag i hennes engelskagrupp och vi vantrivdes nog ganska rejält båda två. Ja, det var Louise och jag till en början som lyssnade på stackarn och resten var väl mer eller mindre intresserade av att bli pensionärer men dessförinnan iv:are.. Åren gick och jag trivdes trots gruppen alldeles utmärkt bra med min lärare. Inte innan efter 2 år förstod jag vilken skön prick denna Ing-Britt är och för er som inte träffat henne kan jag väl bara säga eder att jag beklagar. Samma humor råkar vi ha drabbats av idolen och jag. Samma virrighet också och kanske lite väl mycket prat ibland. Haha det är roligt att veta hur jag kommer vara om 45 år! :)
Nu inser jag att det är väldigt svårt att skriva massa om folk spontant sådär. Jag hoppas i varje fall att ni förstått att den omtalade kvinnan är rolig, tervlig, allmänt som jag ;) och ja.. bara sådär helt underbar!
Inte innan skolavslutningen nu i nian vågade jag säga till henne hur mycket jag faktiskt uppskattade henne. Vet ni hur fjäskig man hade verkat då? :P
Förutom att hon är fantastiskt härlig som sagt kan hon minsann sköta om blommor, allmänt virra omkring, bjuda på sej själv och sätta röda pluppar på skolia (det sista tyckte jag väl mindre om kanske) haha.. Ja vad ska jag nu skriva mer tro? Eftersom jag går på apu om ca 1 månad och då förmodligen lär träffa henne en del under mina luncher kanske jag får komplettera med ännu ett inlägg om denna söta filur senare. Men det tar vi då och Ing-Britt om du läser detta så kommentera hemskt gärna så jag vet om jag ska bereda mej på utskällning (de där röda plupparna..)
Vi ses snart igen kompis :)
Edith Antonsson<3
Tredje personen ut är mitt alldeles supersöta kusinbarn Edutt! En numera glad 7-månaders Australienare som verkar leva livet. Hon är alltså dotter till min kära kusin Josefine och ex-dreads-mannen Fredrik. Gustaf frågade innan hon föddes om hon skulle födas med dreads men tack och lov blev det inte så! 10/3 2009 var det dags för denna lilla filur att titta ut och jag blev megastolt över både henne och hennes mor med en gång. Edith blev mitt kusinbarn nummer två (kan meddela att nummer 3 av kussebarnen är på väg..!) och hon hade vid födseln mer hår än mitt första kussebarn som då var ett! Det ni, hon brås på mej ;D
Tyvärr bodde Fjantonssons icke i närheten innan de gav sej iväg vilket gjorde att jag bara hann träffa Edith vid 3 tillfällen innan hon antagligen kommer kunna gå. Men i februari ska hon vara tillbaka på svensk mark igen. Innan dess ska hon dock få erfarenhet av malaysia, thailand, kambodja och bali.. Galet vad den lillkvinnan kommer ha meriter!
De gånger jag har fått chans att barnvakta Edutt, leka med henne, mata henne och allmänt gosa med henne har varit fantastiska!! Snällare tös får man nog leta efter och sötare också för den delen! För mej kändes det jättefint att jag fick vara med och sjunga välsignelsen för henne på hennes dop :) Och bara för att hon råkar vara just ett av mina favoritbarn så får ni två bilder på denna filur. MammaEdith kan också få vara med på ett! :) Det är ju trots allt hon som har fått fram denna goding! Jag ser i vilket fall som helst fram emot deras hemkomst (ja, det är länge kvar!) och massa underbara skratt från denna filur som är högt omtyckt av alla i hennes omgivning.. Ni må tro att jag är avensjuk när man ser små brunögda barn på andra sidan jorden som sitter och myser med mitt kusinbarn. Så icke roligt! Fast dom kan väl få låna henne ett tag, bara jag får tillbaka henne ;)
Kärlek till dej Edith<3
En alldeles färsk bild från andra sidan jordklotet på Josefine och Edith :)
Christina Larsson<3
Jahaja, då är det dags för nästa person ut kategorin "de kära vännerna"
Christina Larsson, hör hur namnet bara klingar en liten stund! Det finns otroligt mycket att säga om denna kvinna! Hon är inte bara en av mina närmsta vänner, hon är den som har körkort (woooow!), spelar fiol som självaste hmm.. jag kan inga violinister, hon är den finaste Christina jag kan komma på och så kan jag göra en lista längre än alla mina blogginlägg tillsammans! Ja men för att ta fram några fina sidor hos henne:
*Uppmuntrande & stöttnade. Om ni visste vad hon har fått höra mycket, och om ni visste hur bra hon är på att lyssna och förstå och peppa! Vad skulle jag gjort utan detta?
*Rolig. En underbar humor äger hon, om man räknar bort t.ex. marks new car eller vad den hette ;)
*Snäll & omtänksam. Christina, hon tänker verkligen på alla. När alla andra är arga eller något i den stilen på ngn så får hon personen i fråga att låta som en ängel ändå. En fin egenskap!
Detta var några punkter som jag tycker om hos Christina, nu tänkte jag dra lite fina och underbara minnen också.
*Brevvännerstiden på lågstadiet/mellanstadiet. Innehållsrika brev skulle jag påstå!
*Transtrand 2008~rullande i snö! Isch!
*Hela 2008 då vi lärde känna varandra mer riktigt kan man väl säga.
*Transtrand 2009~Frågetecken!
*Våren 2009~Ojoj vad msn är bra!
*Sommaren 2009~Några fina stunder på Hanatorp, i Borås, i Stjärnhult, i Örby och på sommarku.
*Torpetlägret 2009~Vi blev mor och dotter :D
Hela senare delen av mitt liv har Christina haft en fin del i mitt hjärta!
Ja och det ska du får fortsätta ha kära vän! Tack för allt hiskeligt roligt och förtroeligt vi har och har haft!
Med sanning kan jag säga att jag älskar dej Christina Larsson!
Peter Pianostämmare
Då drar jag igång med vännertemat! För att inte rangordna mina vänner eller något sådant löjligt kommer jag blanda lite hej vilt. Så Let's go!
Peter blir första vännen ut! Om man skulle kunna gå under av skratt är han nog en av dem som för längesedan hade gjort det! Peter är gift med min moster och far till 5 av mina kusiner, snart farfar till ännu ett kusinbarn. Peter och jag har någon sådär speciell känsla för vad humor innebär. Sitter vi och fikar kan någon käck höjdare-carpe-diem komma upp och vi är snabbt dubbelvikta av skratt. Samtidigt kan resterande personer runt bordet höja på ögonbrynen och fråga vad det är för fel på oss. Det gillar jag! :) Peter är också en av de fina figurerna som kan få mej på allmänt bra humör, det gillar jag också! Ja, han finns där, på alla kalas, när man behöver lite skrattanfall och allt. En finer vän som jag tycker mycket om! Min morbror är också mycket musikalisk och stämmer pianon som bara den. Men som sagt är han en humörsöfhöjare utan dess like!
Tack Peter för alla härliga skämt genom åren :)
Man kan alla gånger gråta på sina engelskalektioner!
Ja, det skrattanfallet räddade min dag. Nästa skrattattack kom på hemvägen när Elin och jag cyklade. Vi hade passerat kupan och var i början av uppförsbacken när Elin cyklar in i mej helt plötsligt. Min cykel fastnade i hennes, vi satt fast båda två och höll ena stunden på att åka ner i det minimala dike som fanns, andra sekunden var vi nästan mitt ute i vägen innan vi äntligen lyckades få stopp på de båda röd/silvriga cyklarna! Som vi skrattade! Ja, när vi väl stannat, annars höll vi ju på att bryta benen på varandra. Men denna dag, vilken härlig dag.. Hemma har jag fortsatt med min bok i svenskan, nu är den utläst och färdig att skriva prov om. Och jag är lycklig utan anledning.. Det känns fint, kanske är det grädden med kaffet i som nyss hamnade i min mage. Och ja Viktoria, grädde med kaffe i och icke tvärtom!
Imorgon mina vänner, är det helg, en trevlig sådan känns det som :)<3
