hannapeterssooon

Yngst i tjejligan på mammas sida fyller år idag.

 

Det är värt att uppmärksammas tycker jag, även här på bloggen. Största Grattiset till Sara som blir hela 20 år! 

En av mina bästa & äldsta vänner alltså. Så snygg att alla som ser henne vänder på huvudet, inte undra på att hennes tio månader äldre kusin är stolt en dag som denna! :)

 

Firande av puddingen blir det senare. Så idag har jag istället tagit en rejäl sovmorgon, hängt med tvilling, traskat många kilometer & sitter nu & gör min första oriflamebeställning på superlänge! En allmänt skön dag, med helt fantastiskt väder! :)

 

Det luktar gott från doftljusen & jag sitter & skriver på en text om barn. 

 

Snart är februari förbi & jag är som vanligt fullständigt oförstående för vart dagarna tar vägen. Jag begriper det inte! 

 

Igår bockade jag av första stoppet i årets "berätta-om-Etiopien-turné"(turné & turné men jag hittade inget bätttre ord). Det satte igång lite hjärnceller, & jag hajjade till då några små sjuåringar kom fram & gav mig kramar efteråt. De var så små. När blev jag så stor? 

 

Mycket har hänt de senaste åren, & allt är inte som det alltid har varit här hemma. Alldeles för många av mina närmsta vänner bor på tok för långt bort, jag jobbar mest hela tiden & ställer klockan på fem ibland. Det hände aldrig för ett par år sen! Om jag tänker tillbaka på veckan som gått har jag hunnit med kvalitetstid med Anita, Ulrika, Kicki & Rebecka. Men, inte fler, & för att vara min vardag är det ovanligt lite. Ibland saknar jag gymnasietiden, då alla vänner fanns på hemmaplan & livet var en ständig fest. Samtidigt vet jag inte om jag skulle vilja tillbaka. Även om det är tråkigt att inte känna sig hemma på ku längre så vill jag påstå att alla tider har sin charm. Den fas jag nu är inne i innebär något annat, & förhoppningsvis har jag mognat lite på vägen.

 

Att acceptera livet är viktigt. Att acceptera hur saker förändras & att acceptera min roll i skapelsen just nu, det är något jag reflekterar över för tillfället. För mig handlar det om att krypa upp i Guds famn & vila där.

 

***

 

Texten ovan är skriven i onsdags, det blev aldrig av att jag publicerade den. Nu är jag nyss hemkommen från mitt livs första jobbnatt. Jobb & jobb, jour i varje fall! Nu har jag gått brevid tre pass & ska åtminstone vara tillräckligt varm i kläderna för att stå på egna ben. Även om jag inte är van vid att tänka pedagogiskt & ha lite större ansvar än i hemtjänsten så känns det bra. Ja, jag trivs faktiskt riktigt bra där, så jo, hoppas magkänslan är rätt! :)

Denna helg har jag bestämt mig för att vara ledig. Två fina skåningar är i Mark, & jag behöver vara lite fri från jobb. Så, om en stund blir det lunch med Syster, & ikväll tänkte jag besöka hemma-ku:t. 

Idag vid denna tid ungefär, fast för två månader sen, landade jag i Sverige igen. Obegripligt. Jag saknar mina små troll sådär jättejättemycket! <3

 

Japp, det är sånt jag får för mig då & då.

 

Denna veckan har jag varit ensambarn för första gången på 16 år (en hel vecka alltså). Jättekonstigt!!

Igår började jag på ett nytt jobb. Kände att det är dags för lite nytt på jobbfronten, så, jag utökar bara min tillgänglighet & finns numera inom två verksamheter. Måste säga att första intrycket var väldigt positivt, ingen stress & tid för jobbet. Jag tror att jag kommer trivas riktigt bra där! :)

Om tre & en halv timme går jag på helgens första hemtjänstpass. Och jobb blir det även denna helg. 35 timmar torsdag-söndag. Dessutom tre kvällar.. Just nu är jag inte överdrivet taggad! ;) Men, eftersom det är Alla hjärtans dag idag funderar jag på att fixa något litet pyssel att dela ut under kvällens besök, då kanske jag blir mer motiverad! 

 

Hade ett fint dygn i Göteborg här i veckan också by the way. Har jag berättat att jag har världens bästa vänner eller?! :) Och i måndags blev det myskväll med päronen! :) Ja, jag ska inte klaga, för jag är sysselsatt & mår bra! :)

 

Förresten, jag vaknade i den värsta mardrömmen idag. Jag gifte mig i den mest katasrofala bröllopssituation du kan föreställa dig! Usch! Glömde jag berätta att jag svarade ja för jättelängesen? Inte på tal om bröllop nu alltså, haha! Utan det blev faktiskt så, att jag bytte lite konfaläger också i sommar. Mycket nytt nu alltså, för väl att man är flexibel! 

Hejsan hoppsan!

 

Nu börjar jag få in någonslags vardag igen tror jag. Hela 6 arbetspass har det blivit denna vecka. Imorse ringde klockan 05.23 & jag insåg att jag måste bara lära mig att lägga mig tidigare! Åtminstone under vinterhalvåret då kroppen behöver mer än 5 timmar i horisontellt läge. Nu har jag ett par timmars rast innan kvällsarbetet drar igång. Morgonen, kanske den värsta jag upplevt i min hemtjänstkarriär?! Grät nästan, men bara nästan, så stressad var jag!

 

Min fotobok är snart klar. Många timmar bakom den, men ack vad skönt det är då man faktiskt sitter & pysslar med det & inte redigering eller något annat sånt tråkigt. På tal om foto har jag just lovat att fota ett brudpar i sommar. Jag är totalt livrädd, men ska göra mitt allra bästa! Kanske erbjuder lite fotograferingar senare i vår för att värma upp! :)

 

Vad har mer hänt den senaste veckan? Mycket vårdande alltså, en frulledejt, afrikagudstjänst, glädjeskutt, kusinflummeri, egentid med päronen, trevliga telefondejter & lite sånt smått & gott. Ja, & så den där tjatiga fotoboken då! Ni får ett provsmak på dess innehåll i brist på annat material! :)

 

..i både huvud & rumpa!

 

Har nu kommit till mappen "Näst sista eftermiddan & kvällen" i min Höst 2013-mapp. Totalt ryms här cirkus 16000 foton, & jag har ägnat dagen åt att gå igenom mapp efter mapp.

 

Jobbade som sagt både igår & i förrgår. Då jag kom hem satt jag här med mitt projekt. Har fått klart två fotoböcker med Etiopienfoton, en till päronen & en till moster. Nu sitter jag alltså med min egen, den största & med absolut mest möjligt material till. 

 

Att göra fotoböcker har jag aldrig tyckt varit sådär värst vidare roligt, men när man väl får klicka på "skicka beställning" är det värt varenda sekund av frustration. Resultatet brukar bli hemskt bra så letar Du efter den perfekta fotobokstillverkaren vill jag varmt rekomendera fujidirekt! Så, nu sitter jag alltså & går igenom tusentals bilder, väljer ut en efter en, sen ska jag redigera & sortera lite mer. Först därefter kan jag äntligen påbörja arbetet med att få fram en minnesbok från hösten som gick. Ett arbete är precis vad det är!

 

Hejhallå där ute i världen! :)

 

Igårkväll landade jag hemma efter nästan en hel vecka i Skånelandet. Oj, vad den veckan var välbehövlig måste jag säga! Sov varannan natt hos Storasyster & varannan hos Tvillingen, sista natten dock med båda två. Det blev galet mycket kvalletid med dem, två av världens absolut bästa vänner! Vidare var det fantastiskt att vara på Strandhem, jag njöt som aldrig förr! Kajsa-Lena & jag startade en kväll ett bröllopsfixarföretag, det pratades lite amarinja & skrattades massor vid matbordet. I lördags kväll kom min bibelskoleklass också till gården, verkligen roligt att träffa dem igen! :)

 

Idag har jag jobbat som undersköterska för första gången sen i juli. Sjukt hur snabbt man kommer in i rutinerna igen, typ fem minuter sen tror man att det är vad man gjort sen man föddes. Men, just nu känns det jätteskönt att vara igång, jag behöver sysselsättas, två veckor som hemmagående & jag blev typ knäpp. Därför ställer jag klockan tidigt imorgon också, det känns bra! :)

 

Just nu är jag inne i en liten tänkarperiod. Reflekterar & analyserar massor, framför allt mej själv. Till Varberg igår hade jag resesällskap & när vi satt & tjötade slog det mig att jag har kanske en lite annorlunda vänskapskrets om man jämför med de flesta 20åringar. Jo, men allvarligt, jag har 60åriga vänner som står mig lika nära som mina lika-gamla-polare. Så, det är vad jag krummilurat på senaste dygnet, hur det kommer sig liksom. Än har jag inget vettigt svar, mer än att jag alltid gillat att hänga med folk i olika åldrar, man lär sig så mycket då. Framför allt uppskattade jag verkligen mina sisådär 40 år äldre vänner i tonåren. Är man så livserfaren så är man ofta mer trygg i sig själv, inte sådär jobbigt kluven som ungdomar kan vara, lite mer stadig i livet. Det är så okomplicerat att umgås med en utomstående som har barn & barnbarn & sånt, kanske att relationen blir mer självklart enkel?! Nu kanske jag flummar till det här, jag vet inte riktigt vart jag vill komma. Men, jag tänkte bara berätta att jag verkligen, verkligen uppskattar mina vänner som är lite äldre än jag. Såklart är alla mina vänner ovärderliga, just nu fokuserade jag bara på dem med lite annan position i livet! :)

 

De senaste tre veckorna har jag hängt sammanlagt tio dagar med en såndär lite äldre vän. Nämligen den människa som agerar pappa åt mej i Etiopien. Det har varit så skönt att få prata med någon som vet vad mina barn heter, hur de luktar, hur de kryper upp i knät på en. Att få umgås med någon som faktiskt på riktigt vet allt det där. Men det har också varit lite omvänt, att jag behövdes för honom. Det känns gott i hjärtat då man får ge tillbaka något av allt det man själv fått, även om det bara är lite, lite, så är det ändå något. Dawit har betytt mycket för mig sen mitt första besök i Etiopien, & vi har en såndär relation där man kan vara sig själv & prata om allt. Men i veckan som gick fick den en annan dimension också, ett nytt djup. 

 

Ja, han är bara en av de som vunnit mitt fulla förtroende. Det finns flera sådana minsann! Mina föräldrar till exempel, de är absolut två av mina närmsta vänner, men de delar med sig, & det är ju bra! :)

 

I vilket fall som helst tackar jag Gud för alla mina vänner, 90åringar som nyföddingar, pensionärer som konfirmander. Jag ser människorna i min närhet som en stor gåva, & alla deras/era olikheter gör mitt liv rikt! Så, om Du känner Dig träffad vill jag tacka Dig för att Du är Du & att Du förgyller mitt liv. Långt mer värt än guld! :)